Numera är jag inte längre främmande för att konstatera att det finns bra musik i snart sagt alla genrer. Det faktum att jag rankar Mayhem-klassikern ”De mysteriis dom sathanas” jämsides med ”Kind of blue” av Miles Davis bör vara ett tydligt exempel på det. Därtill ljuder det mängder av country ur mina högtalare mellan de plattor jag slänger på för att visa att jag är sjukt metal (men vem försöker jag lura?).

Det riktiga musikintresset började någon gång kring låg- eller mellanstadiet när en Beatles-samling gömde sig bland födelsedagspresenterna. En tid senare dök AC/DC, Guns N’ Roses och Motörhead upp, och sistnämnda anser jag fortfarande vara världens bästa band. Med tiden har även Slayer, Creedence Clearwater Revival, Nine Inch Nails, Slipknot, Bob Dylan och Danko Jones, bland andra, placerat sig på en spekulativ lista över favoriter. Men fråga mig imorgon så har jag nog ett helt annat gäng att räkna upp.