Det känns kusligt och lite kallt när den här skivan rullar igång. Ondskefullt och beräknande. ”Poisioned void” bjuder dock inte på samma kirurgiska precision som vissa andra death metal-skivor. Det är inte perfekt utan mer som en stor, vit och själlös larv som fått vittring på dig och oroväckande snabbt kravlar sig fram över skyttegravar och förgiftade förorter med sitt kallfuktiga skinn till hälften täckt av plattor av stål. Du tror att du att har lurat den och kommit undan, men då plötsligt kommer ett taktbyte och jakten är igång igen.

Låtarna smälter ihop i viss utsträckning. Det finns brott och överraskningar men jag saknar något som kunde ge varje låt mer av en egen identitet och mindre av känslan av en samling riff staplade på varandra. Gitarrsolon kommer och går men blir inte de göttigt fläskiga urladdningar som jag skulle önska. Därmed inte sagt att jag inte njuter av den resa som Vorum bjuder på.

Skivan är fascinerande och växer för varje lyssning. Som helhet blir det lite av en gröt för mig, men vissa delar är riktigt bra. Fjärde låten "Thriving darkness" är den som framför allt fångar min uppmärksamhet och lyckas hålla fast mig från början till slut. Jag föreställer mig att mer inbitna death metal-fans och Incantation-frälsta skulle kunna ge ”Poisioned void” ett högre betyg än en trea.