Mina damer och herrar, nu är dags att spänna fast säkerhetsbältet ordentligt. Liseberg, Gröna Lund och Tivoli har inget att komma med när Mutoid Man ställer fram sin egensnickrade karusell, som tar åkaren ut genom galaxerna och tillbaka igen.

Med Converge-duon Ben Koller på trumpallen och Kurt Ballou skötandes det inspelningstekniska är manegen krattad och standarden satt. Kan man inledningsvis få lov att tro i alla fall. Faktum är att Kollers lika energiska som sanslösa bankande och Ballous kraftfulla produktion bara utgör en bråkdel av det fantastiska med Mutoid Mans fullängdsdebut ”Bleeder”. Sångaren/gitarristen Stephen Brodsky (Cave In/ex-Converge) tillför i Mutoid Man 1960-talsinspirerad rymdrock och de essenser som Josh Homme petade in i rockvärlden med Queens of the Stone Age. Galen fusion och galet bra.

”Bleeder” är det bästa av det bästa. Släng in Homme i högform ihop med Mastodon på sitt allra mest intrikata humör i en tjuvkopplad matberedare. Plussa på med thrash-sekvenser från Dave Mustaine medan han fortfarande var en livsfarlig heroinjunkie och ut kommer Mutoid Man. Farligt, tight och snyggt, men framförallt mer än bara ”titta på vårt konstnärliga psykbryt”. Trion gör det inte lätt för sig, men knyter utan större besvär ihop säcken. Att ge sig ut på musikaliska eskapader gång på gång men samtidigt få ihop styckena med refräng och struktur sysslar endast mästare med.

Det är väldigt svårt att dra till med superlativ som ”det sjukaste jag någonsin hört” när band som The Dillinger Escape Plan, Meshuggah, Gojira, Mastodon, Gorod och Converge ideligen flyttar fram positionerna för matematiskt kaos. Men jag kan säga som såhär; har du fattat ett starkt tycke för minst två av de ovan nämnda referenserna förstör du din sommar genom att inte lyssna på ”Bleeder”.