En grådassig tisdagsförmiddag i mitten av januari, det är kanske inte det mest upplyftande som finns. Vad passar då bättre än en knapp timmas långsamt krälande doom? Med tjugoåtta år som band i ryggen är det dessutom ganska tryggt att påstå att denna Stuttgartbaserade kvartett kan sin musikhistoria. Åtta massiva spår bjuds vi på, och på skivbolagets hemsida är albumet taggat med genrebeskrivningen "traditional doom metal", vilket är exakt vad det handlar om.
"Pray for doom" visar upp ett fullständigt tidlöst sound, både riff, slingor och ljudbild skulle kunna vara producerade ungefär när som helst inom de senaste fyrtio åren, och det faktum att vokalisten Gerrit P. Mutz nästintill konstant rör sig i klassiska heavy metal-spår istället för att gruffa loss håller hela plattan på ett bekvämt avstånd från sludgeträsket (som jag förvisso också uppskattar, men just i fallet Dawn of Winter passar det ypperligt att hålla sig därifrån).
Tempoväxlingar är heller inte något som direkt ligger tyskarna varmt om hjärtat, vilket skulle kunna medföra att ett femtiotvå minuter långt album skulle framstå som onödigt slätstruket och långtråkigt, men inte heller detta faller kvartetten på. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att påstå att detta är något av det bästa som passerat brevlådan hittills i år. En lyssning, eller varför inte två, rekommenderas således varmt!

http://ihate.bandcamp.com/album/pray-for-doom