Malmöbaserade Skurklandet är ett namn som flimrat förbi lite då och då, så varför inte ta tillfället i akt att lyssna ordentligt nu när de precis släppt färska albumet ”Samhällsmaskinen”? Bandet själva beskriver sig som ”pop med punkhjärta”, och inledande ”Undergången” passar ganska bra in på det. Musikaliskt sett ställer sig Skurklandet ganska långt ifrån punken, men de mörka texterna håller definitivt en klass i nivå med exempelvis Hyrda Knektar.

Om jag skulle försöka likna det rent musikaliska vid något alls så skulle jag nog få rota mig så pass långt tillbaka som till gamla Tuk Tuk Rally, ett mer eller mindre renodlat popband som oavsiktligt eller ej klumpades ihop med banden i nittiotalets trallpunkscen. Vidare beskriver bandet sitt sound som ”låtar att dansa och gråta till från en replokal där tiden stannade på 70-80-talet”, och det är nästan en bättre beskrivning än jag tror att de ens vet om själva. ”Samhällsmaskinen” bjuder inte på något sätt på något nyskapande, men det behövs faktiskt inte alltid heller.

Ibland är det enda man behöver något tryggt och relativt lättlyssnat som ändå inte blir slätstruket och ointressant, och den hårfina gränsen lyckas Skurklandet hålla sig på rätt sida om. Jag hade kanske önskat att ljudbilden skulle vara lite skevare, lite bråkigare, men är du ute efter en på ytan ganska somrig och trevlig popplatta med texter som ändå lyckas göra dig medveten och/eller förbannad vet du härmed vad du ska ägna de nästa tjugoåtta minuterna av ditt liv åt. Nämligen ”Samhällsmaskinen”, som du hittar där du vanligtvis streamar din musik. Den finns även på vinyl, om du gillar att samla på saker.

https://www.skurklandet.se

 Lyssna på låten "Bara lite till", hämtad från albumet "Samhällsmaskinen".