Det är en märkbart trött Alexi Laiho som sitter i andra ändan av luren. Children of Bodom har precis avslutat en miniturné i Storbritannien och idag har han 25 stycken telefonintervjuer att arbeta sig igenom.

– Ja det är fan hardcore. Men du vet, det är en del av jobbet. Det är något man bara måste göra även om jag självklart blir trött på det ibland.

– Jag har hur många som helst. Det skulle ta alldeles för lång tid att lista alla, haha. Men det är klart, när folk börjar fråga om skillnaden mellan den amerikanska och europeiska scenen eller när de undrar vad som är skillnaden mellan den nya och den gamla skivan blir man trött. Det är ju fan bara att lyssna på den.

Nya alstret är titulerat ”Blooddrunk” och är en typisk Children of Bodom-historia med hårt riffande, dramatiska syntar och en massa hockeykörer.

– Jag har alltid tyckt att det varit coolt med hockeykörer. Det är en del av vårt sound helt enkelt. Att det blev fler på just denna platta var helt enkelt för att det fanns väldigt många bra ställen att slänga in det på.

– Det verkar som den låten är de flestas favorit. Det är en tung heavy metal-låt med mycket åttiotalssound i sig. Vi tycker att den låter jävligt mycket Miami Vice. Den är lite av en favorit för oss i bandet också.

      "De sätter alltid sångaren på omslaget."

Att Alexi Laiho är vän med flaskan är ingen hemlighet. På Lamb of Gods dvd ”Killadelphia” krökar han till och med frontmannen och suputen Randy Blythe under bordet. Skivan och låten med samma namn associerar han till viss del med sitt förhållande till alkohol.

– Ett tag var det väldigt mycket alkohol för min del och jag kom till en punkt där jag var tvungen att dra ner avsevärt på drickandet. ”Blooddrunk” handlar inte just om det dock. Det är mer en låt om självförstörelse. Något som jag har utövat en hel de del senaste åren. Det är en grej som jag konstant har över huvudet och måste jobba med. Det suger, men så är det.

Covers håller på att bli väldigt starkt associerat med Children of Bodom. De har gjort alltifrån Britney Spears till Billy Idol och nu senast tolkar de countrystjärnan och smörsångaren Kenny Rogers ”Just dropped in”. De gör det för att de älskar att provocera.

– Covers är så himla roligt. Kenny Rogers-låten är tagen från filmen Big Lebowski som är en av våra favoritfilmer. Det är jäkligt kul att provocera alla dessa galningar. Ibland får vi kommentarer i stilen: ”Ni kan dra åt helvete, jag kommer aldrig att lyssna på er igen jävla idioter!” Sådant där får oss verkligen att börja asgarva.

Children of Bodom är en framgångssaga. Första singeln som de någonsin släppte blev listetta, de har avverkat headlinerturnér i USA och haft utsålda shower i Japan, Australien och Europa. Apparaten kring bandet är enorm och att ens få en kort telefonintervju med Alexi visar sig vara ett stort projekt att ro i land. Den något avslagne frontmannen låter dock muntrare när bandets framgång kommer på tal.

– Det är en fråga om passion och att alltid ge hundra procent. Uppoffring betyder allt. Sedan måste man självklart ha talang. Som du förstår är det många saker som spelar in. Det finns inget färdigt recept att gå efter. Jag tror folk ser att vi är på riktigt. Vi har alltid kul när vi spelar ihop och vi älskar den här skiten.

– Haha, ja precis. Det är lätt värt det.

– Jag vet inte riktigt. Jag är sångaren, gitarristen, låtskrivaren. Där har du ett par ledtrådar. Men det här fan ett band och varje medlem är en del av det och jag tror att de som lyssnar på oss vet att vi inte är någon enmansshow.

– Det där är mycket en mediepryl. De sätter alltid sångaren på omslaget.

Det kan vara svårt att definiera Children of Bodoms musik. Det är lite thrash, lite heavy metal, lite prog. Enligt Alexi spelar det ingen roll vad man kallar musiken så länge man inte säger power metal.

– Det står jag för. Jag hatar helt enkelt den delen av metalscenen med svärd, drakar och demoner. De som vill hålla på med det har mina lovord, jag bryr mig inte, men personligen vill jag inte ha något att göra med skiten.

– Vi lyssnar också på disco!

– Du skulle bli förvånad över hur många sjuka grejer vi finnar har gemensamt. Vi i bandet fjantar runt väldigt mycket och då är Samantha Fox perfekt. Vi lyssnar på allt från Slayer till Britney Spears i bussen. Det är inget seriöst dock. Jag älskar metal men det finns musik för olika tillfällen liksom.