”Vad fan ska man med frihet till när allt är skit?”

Antingen är allt hopp ute och skivbolagsgamarna och musikkapitalisterna har slutligen listat ut hur man fabricerar uppror och desperation. Eller också är Knivderby verkligen ett gäng sorgliga losers från Jönköping som valt bort Pingstkyrkan för att istället spy ut sitt inre mörker i klockrena treminuters-explosioner. Jag hoppas och vill tro att de är losers, för Knivderbys musik känns alldeles för ärlig och vansinnig för att jag ska kunna värja mig. Knivderby citerar Hobbes Leviathan och bjuder på låtar med titlar som ”Hårdaste katterna i stan”, ”Satans mördare” och ”Folkhemskt”. Vi snackar korta och brutala popdängor som får hjärtat att bulta och blodet att koka. Det här är musik att älska och slåss till. Kaos hotar runt hörnet men ur detta kommer något nytt och bättre att födas, och Knivderby visar vägen.

Monoscreams första och till dags dato enda demo är överlag mycket välgjord och kraftfull. Melodiska thrash-gitarrer och staccato-tugg driver fram låtar som tycks vara inspirerade av både dödsmetall, äldre thrash och modernare tongångar. Bitvis känns det en aning generiskt och intetsägande, men många snygga riff och bra sång-arrangemang hjälper upp situationen. Den torra och spartanska produktionen passar riktigt bra, möjligen är trummorna det enda som inte känns riktigt gjutet. Sista spåret, "Empty inside" är överlägset bäst, och påminner med akustiska gitarrer och djup rensång lite smått om Metallicas forna dagar. Monoscream har mycket att komma med, men behöver jobba på mer intressant material.