– Skönt att få höra en svensk röst idag igen. Jag har suttit med press från Östeuropa hela dagen, berättar bandets göteborgare Anders Iwers.

Östeuropa är tillsammans med Tyskland det område där Tiamat under lång tid sålt bäst. Förhoppningar om att kvartetten skall återerövra den inhemska musikscenen har vuxit sig starka genom åren, men faktum kvarstår. Tiamat förtjänar större uppmärksamhet i Sverige. ”Amaranethes” inleds med "The temple of the cresent moon" där Johan Edlund (sång/gitarr) passande skanderar "It's been a long time but we are here again". Denna hymnliknande introlåt är direkt riktad till alla fans som väntat otåligt. Den känns elektrisk, något statiskt laddad. Något lik en klackramsa.

"Fy fan för att ha någon snorunge som springer runt och försöker påverka oss och vår musik."

Nära fem år har gått sedan Tiamats senaste skivsläpp, ”Prey”. Bortsett från en handfull spelningar, bland annat på Close Up-båten och Sweden Rock Festival ifjol, har gothrockarna från Stockholm inte gjort mycket väsen av sig. Tillsammans med ett nytt skivbolag spänner Tiamat dock återigen musklerna och blickar framåt. Anders berättar att arbetet med plattan började redan 2005.

–Vi gjorde några demolåtar för att skicka runt till lite olika bolag. Nuclear
Blast visade ett tidigt intresse, och det kändes bra med dem redan från början.

– Ja, exakt! Hehe, det ska jag använda i mina intervjuer framöver, menar Anders och smakar på ordet.

– Vi är slöa som band, och arbetar bättre under press. Men skivan skulle egentligen ha släppts redan vid årsskiftet. Vi ville ha klart detaljerna i kontraktet, det är ändå viktigt vad man har i plånboken.

Ingen bitchar med Tiamat?

– Nä, fy fan för att ha någon snorunge som springer runt och försöker påverka oss och vår musik. Det skulle gå åt helvete direkt. På vårt förra bolag var vi lika gamla som bolaget självt, och inventarierna.

Tiamat började som ett death metal-band för knappt tjugo år sedan, men har utvecklats till ett progressivt band med ett goth- och doomklingande sound. Anders menar att Tiamat på ”Amanethes” försökt att dra varje spår till extremer av bandets olika sidor.

– Vi ville att de låtar som är hårda, ska vara riktigt jävla hårda, liksom våra slemmigare sidor. Med låten ”Via dolorosa” var tanken från början att ha ett väldigt industriellt sound, i stil med Rammstein. Vi tänkte om och arbetade väldigt länge med det för att få det rätt. Resultatet när vi var klara blev ett helt annat än när vi började.

– Vi har genomlevt mycket som band, så mycket kommer från det vi gått igenom tillsammans. Det kan vara allt från att var full på en bakgata i Berlin, till andra mer eller mindre obekväma händelser. Trots att vi alla har våra egna musikaliska inspirationskällor, så påverkar inte det direkt soundet i Tiamat.

Johan Edlund är fotbollsintresserad Hammarbysupporter, batteristen Lars har AIK intatuerat på armen, och herr Iwers själv är en "ängel", det vill säga för evigt trogen IFK Göteborg. Jag undrar hur det funkar med så skilda sympatier inom bandet.

– När det är match sitter vi på olika läktare och hatar, skrattar Anders, men fotboll och Tiamat är två helt skilda begrepp. Det blir mycket mobbning dock.