Kilafors Herrgård 2008-07-18 – 2008-07-19
”Scream for me Kilafors!”. Aldrig trodde väl någon sig få höra de orden ringa utöver Bergviken. Denna gång är det “Speed” från Soilwork som skriker ut uppmaningen så att träden skakar.

Att Soilworks publik dessutom ger en uppvisning i ”wall of death” och ”circlepit” framför Kilafors Herrgård går också in i historieböckerna under rubriken ”Osannolika Händelser”.

Kilafors är annars mest känt för hälsingehambon som arrangeras varje år. Men nu alltså också en hårdrocksfestival med storheter som Alice Cooper, Europe och Soilwork. Inte illa pinkat.

Ur alla synpunkter är det en godkänd festival. Ekonomiskt går det runt med råge, välbalanserade bokningar (även om Arch Enemy ställde in vilket var en besvikelse för de hårdare metalskallarna) och logistiskt sett också väl utfört. Som alltid finns det klagomål och som alltid ser de likadana ut:

* ”Fler bajamajor” – skulle Bergviken vara fylld av bajamajor skulle folk inte vara nöjda ändå.
* ”Ölen var för dyr” – på vilken krog får du en öl för 25:-?
* ”Fler sittplatser” – du är på hårdrocksfestival, inte Woodstock.

Annars är det återföreningarnas och gubbrockarnas år i år och så även på Rockweekend. Ett återförenat Thin Lizzy ställer bland annat upp till drabbning och Spinal Tap-referenserna blir för många för att få plats i tryck. Att sångaren (den nya alltså, Phil Lynott är fortfarande död, ja) dessutom ser ut som en klon av Michael McKeans karaktär i nyss nämnda film gör att man står och småler åt spelningen. Det är en revy med lyteskomik och inte en spelning, tyvärr.

Istället är det de hårdare banden som imponerar mest. Soilwork gör en lysande spelning med en ny gitarrist som verkligen fyller ut scenen. Även Entombed gör bra ifrån sig.

Sen är jag rädd att skriva det men jag måste: äldst är bäst. Eller i alla fall coolast. Sextiotaggarn och tillika golfande skräckrockaren Alice Cooper gör det de hårdare banden misslyckades med.

Han är spännande, fräsch och scenshowen är fortfarande lika häftig och fantasifull. Ja, jag säger då det.

Så nu vet ni norrlänningar sanningen: Sölvesborg och Göteborg har inte ensamrätt på hårdrocksfestivaler. Det går att göra en fungerande och bra festival även i våra trakter.

Sen att jag som Ume-bo inte riktigt räknar Hälsingland som Norrland får jag orera över i en annan krönika...

... som inte kommer att publiceras här på Slavestate. Ronnie har nu gått över till papperstidningen Close-up. Vi tackar för den här tiden och säger lycka till.