En regnig sommardag möter Slavestate upp Tyrant, den ena av Nifelheim-bröderna, för ett kort samtal i en skivbutik i Stockholm. Den senaste fullängdaren, ”Envoy of lucifer”, blev ovanligt omskriven och hyllad och Tyrant är nöjd. Även om Nifelheim sedan länge är ett vida känt och respekterat band inom genren är den nivån av uppmärksamhet ovanlig.

– Ja, det känns som att det blev något jävla genomslag. Lite allmänpopulärt sådär ett tag. Jag har egentligen inte märkt av det så mycket, men jag orkar i och för sig inte hålla på och kolla och läsa speciellt mycket heller, konstaterar Tyrant torrt och rycker på axlarna.

"Jag ska börja muta ryssar för att få uran, sen ska du få se på scenshow. Massdöd ska det bli."

I bakgrunden spelas bland annat Iron Maiden, och som många vet har Nifelheim-bröderna ett tämligen långvarigt och intensivt förhållande till detta band. ”Envoy of Lucifer” innehåller bland annat låten ”No more life”, där både titeln och musiken starkt påminner om Iron Maidens låt ”No more lies” från skivan ”Dance of death”.

– Vi hade det som arbetstitel, sen kom vi på att varför skulle den inte kunna heta det? Vi skiter i vad folk tycker om det. Titeln, texten och musiken funkar bra tillsammans, och dessutom är det coolt att det liksom är en tribut till Iron Maiden.

På frågan om ifall något har förändrats i Tyrants syn på Iron Maiden sedan han var tonåring blir svaret det väntade:

– Nej, de är fortfarande lika bäst.

Nifelheim har aldrig publicerat texterna till sina låtar, varken i booklets eller annorstädes. Det är en väg som ganska få band väljer, och ett val som alltid väcker frågor.

– De är för märkvärdiga för att låta pöbeln få se dem, kanske man kan säga. Vi kanske ska släppa dem någon gång, men vi sparar på dem än så länge. Man ska inte ge bort allt från början. Men jag retar mig på att folk verkar tro att vi har mycket mer oseriösa texter än vi har. Det har jag hört några gånger, att de tror att vi sjunger om öl och sådant, och så är definitivt inte fallet. Det ska folk ha jävligt klart för sig.

Massdöd är målet
En annan i dessa tider ovanlig inställning är den totala aversionen till att spela in musiken digitalt. Nifelheims alla skivor är uteslutande inspelade på rullband, och så kommer det att fortsätta, enligt Tyrant.

– Jag skulle kunna göra det bara för att testa, men inte släppa det tror jag. Inte med Nifelheim i alla fall. Analogt låter bättre, helt enkelt. Man kan aldrig återskapa det ljudet digitalt, det finns inga genvägar. Dessutom tycker jag att det är töntigt att hålla på och klippa ihop låtar. Man måste ju för fan kunna lira låtarna som de ska vara ordentligt. Kan man inte det ska det höras också. Digitala inspelningar blir alltid så jävla sterila också, det är liksom dött på ett dåligt sätt.

Målet är att behålla en dynamisk känsla, förklarar Tyrant och hänvisar till band som Deep Purple.

– Ska man dra en parallell till film blir det väl att jämföra någon gammal solblekt 16-millimeters rullfilm med en knivskarp videokamera-kvalitet. För mig är det ingen tvekan om vad som är bäst.

Nifelheim är också kända för sina ambitiösa scenkläder och en ofta utstuderad scenshow.

Vad har ni för tanke bakom era spelningar, och vilka mål ser du för framtiden?

– Vi vill få Venom att blekna med vår scenshow. Vi behöver bara ett par miljarder spänn först, men sen ska det sprängas atombomber på scenen. Det ultimata vore att spränga hela jorden under sista låten, säger Tyrant och skrattar gott med munnen medan ögonen är fokuserade och iskalla.

– Jag ska börja muta ryssar för att få uran, sen ska du få se på scenshow. Massdöd ska det bli. Men under tiden strävar vi alltid efter en mer spektakulär show hela tiden. Men det är så mycket motgångar. Det går inte att få upp specialgrejor som man har gjort och så där, det är ju retsamt. När man flyger till gig är det ju jävligt bökigt att få med sig allt också. Vi får planera väl vad vi kan ha som är flyttbart över huvud taget.

Det handlar om att finputsa
Konversationen fastnar ett tag runt olika festivaler och Tyrant fnyser föraktfullt åt den populäraste metalfestivalen av alla, Wacken Open Air.

– Där tror de att vi är något jävla demoband, känns det som. De behandlar oss som vilket band som helst och det kan vi absolut inte tolerera. De räknar väl bara försäljningssiffror. Den festivalen är inte vad den en gång var, nu är det bara en totalt kommersiell jävla Svensson-festival. Det finns fortfarande några riktiga festivaler, som Keep it true, men det är inte många.

Nej, trender och förändring är inte något Tyrant ser som särskilt positivt. Men blir du någonsin less på det du håller på med?

– Jag är less. Jag är less på allt, hela tiden. Eller nja, Maiden kommer jag aldrig att bli less på.

– Jag har hört så jävla många idioter som har sagt att ”du kommer att sluta med det där, du kommer att ändra dig och utveckla dig” och liknande. Men jag var på rätt ställe från början, nu handlar det bara om att finputsa. Det är som att ha en 1950-tals raggarbil, som är mycket bättre än de nya. Det handlar bara om att putsa och hålla i trim.