Corey Bing, gitarrist i Ohios skönaste sludgeband Fistula, skrattar när jag berättar att nya plattan ”Burdened by your existence” låter som om Neurosis och Electric Wizard haft sex på en begravning.

– Haha ja, det känns väldigt hedrande att bli jämförd med de två banden. Neurosis var ju en stor influens för oss när vi började, kanske inte lika mycket nuförtiden. Och Electric Wizard är ju skitbra doom.

Mitt efterföljande påpekande att det framförallt är sångaren som för tankarna till Neurosis bemöts av Corey med ett ”awesome!” innan han harklar sig och fortsätter:

– Steve Barcus är vår originalsångare. När vi startade det här bandet runt ’99, så var det vissa av oss som hellre ville festa och ta droger än att göra musik. Så först sjöng jag och Bahb (Branca, bas), eftersom vi inte hade något annat val. Men jag ville att folk skulle höra vad vi verkligen ville få ut med vår musik, så vi lyckades få Steve att bli vår sångare. Vi är väldigt glada av att ha honom i vårt band.

Musik som Sirap
Fistula har som sagt existerat sedan 1999 och har sedan dess släppt en drös skivor, dock främst splitsjuor. ”Burdened by your existence” är den femte riktiga fullängdaren.
Hur skulle du själv kategorisera er musik?

– Jag skulle nog kalla den för black metal. Inte black metal med ansiktsfärg och spikar och sådan skit, utan jag menar att vår musik är mörk, svart eftersom vi är deprimerade. Det är svart, helt enkelt.

"Vi hade en knäpp katt här hemma som brukade skita på vår matta hela tiden.  Jag brukade behandla honom som en hund, och liksom slå till honom varje gång han sket på mattan. Och det hjälpte förstås inte, han fortsatte att skita på mattan ändå."

                                    - Corey Bing (om varför "Cat skulls are thick" heter som den gör.)

– Vi spelar en form av heavy metal som många kallar för doomcore, sludgecore, noise… Saken med Fistula är att vi har med många av de där grejorna i vår musik, från punkrock till noise till drone till doom, det är svårt att kategorisera oss. Det enklaste hade nog varit att kalla oss för dark, black metal eller något. Fast Cronos (Venom) kommer nog att hata mig på grund av det, haha!

Fistulas låtar går allt som oftast i sirapstempo, med det ena tunga, långsamma riffet efter det andra. Det märkliga är dock att det inte alls känns krystat, utan tvärtom motiverat att lira så pass långsamt, och det blir inte ett dugg tråkigt ens när låtlängden går över tio minuter. Hur sjuttsingen lyckas man med något sådant?

– Jag… vet inte. Det liksom bara hände. Vi funderar inte så mycket på det vi ska göra, det går på känsla istället. Vi håller på med en låt tills visionen är komplett. De flesta riff på vår senaste skiva har jag suttit på i 7-8 månader, och äntligen hittade jag rätt folk som skulle spela dem. Och resultatet blev väldigt bra, vi är väldigt nöjda med plattan.

Vi är som Musse Pigg
På ”Burdened by your existence” bjuds det på en hel del intressanta låttitlar. Den som låter knepigast är ”Cat skulls are thick”.

– Det är lite knepigt att förklara var den titeln kommer ifrån… vi hade en knäpp katt här hemma som brukade skita på vår matta hela tiden. Det var en rätt stor katt, Brim hette han, det var min katt. Jag brukade behandla honom som en hund, och liksom slå till honom varje gång han sket på mattan. Och det hjälpte förstås inte, han fortsatte att skita på mattan ändå. Så ”Cat skulls are thick” är en metafor för en del folk som vi har att göra med, kan man säga.

Låt nummer två på skivan är även den begåvad med en spännande titel, nämligen ”Destroying the masters house (with the masters tools)”.

– Det är lite som Disneys ”Fantasia”. Du vet när trollkarlen lämnar Musse Pigg ensam, så tar Musse trollkarlens hatt och börjar trassla till det med trollkarlens magi. Det är lite så det är i verkligheten, vi är här på jorden med en massa grejor som ska göra livet bättre för oss, men vi använder dem för att förstöra jorden istället.

Trummisar är opålitliga
I dagens nedladdningstider blir det viktigare och viktigare för ett band att ge konserter, men märkligt nog ger sig Fistula sällan ut på livescenen. Det finns dock en viktig anledning till det, enligt Corey.

– Bahb och jag hade ett annat band för några år sedan som hette Rue, och vi var på en treveckors USA-turné med Weedeater, Bongzilla och 16. När vi var ute på turnén knullade Fistulas dåvarande trummis Bahbs flickvän.

– Vi har stått varandra nära som bröder sedan vi var tolv, och när man kommer hem och upptäcker att ens så kallade ”vän” har legat med ens flickvän så känns det som att man inte vill fortsätta på det viset. Vi tycker att tillit är viktigt, och vi vill inte ge oss ut på turné med ett rövhål som inte går att lita på.

– Så det gjorde att vi har fått testa en massa trummisar, folk från 16 och Anal Cunt, och nu har vi en kille från Ohio som heter Jeremy Wilson, så vi ska snart ut och lira igen.

Har ni några planer på att komma till Europa?

– Jo, faktiskt. Vi har snackat med en del folk där borta, bland annat en snubbe som ska försöka få oss att spela i Schweiz, och sen få ut oss på en kort europaturné i kanske en och en halv vecka. Det har bara snackats om det än så länge, och vi har inte repat så särskilt mycket med vår trummis, men med lite tur kan vi snart åka ut och spela för er i Europa.

– Jag hade mycket hellre spelat för er där borta än här i Staterna. Typ alla här bryr sig bara om det som rör deras datorer, och sitter och spelar Playstation och Wii hela tiden. De orkar inte leta upp bra, ny musik utan slår på radion istället där det bara är dålig DJ-skit hela tiden.

Framgångar

– Så jag vill hellre spela för folk som verkligen uppskattar bra musik, folk som stöder en och gillar det man gör. Jag får e-post och brev hela tiden från folk på andra sidan havet, och jag skickar dem musik och massa skit helt gratis. Jag tjänar inte några pengar alls på det här, jag vill egentligen inte göra det heller.

Så du är inte intresserad av att röna större framgångar med Fistula?

– Låt mig säga så här: om folk hade gillat våra grejor tillräckligt, om de hade köpt skivorna och velat se oss live, och det skulle kunna ge oss pengar nog att kunna säga upp oss från våra jobb, så att vi skulle kunna fokusera på Fistula på heltid, turnera, skriva album och ligga på ett skivbolag som respekterar oss, nu ligger vi ju på… öh… Plague Island, då hade vi tagit det steget omedelbart. Det är det här vi älskar att göra, så om jag hade kunnat sluta på jobbet för att leva på det här istället, så hade jag definitivt gjort det.

Är Jacci homosexuell?
Slutligen: på Last.Fm finns det en smått suspekt tagg på Fistulas profil, nämligen ”sludge doom that only exists to bring awareness of Jaccis homosexuality”. Corey gapskrattar när jag läser upp taggen, för att sedan tystna. Det låter som att han anstränger sig å det yttersta för att inte säga något dumt.

– Jag tror inte vår musik varken är för eller emot homosexualitet, säger han efter en stund, med tydlig eftertänksamhet. Vi har ingen ståndpunkt inom det ämnet.

– Det är förmodligen ändå bara någon Internet-tuffing som skrivit det där. Han hade definitivt inte haft ballar nog att säga det åt någon i verkliga livet.

(Varken Corey eller vi vet vem Jacci är eller vem namnet syftar på , reds. anm.)