Är du redo för riktigt blytung doom? Bra, för då har du hittat rätt. Denna trio som är bördiga från Indianapolis levererar tio spår av ädlaste metal i genren på sin fjärde fullängdare. Med influenser från tunga band som urfäderna Black Sabbath, Saint Vitus (som jag dyrkar) och mer melodiösa akter som stilbildarna Iron Maiden och Thin Lizzy blir resultatet på gränsen till fantastiskt bra. Efter en thrashdoftande inledning så bjuds vi på ”Beneath the eye of Mars” som är doom i samma skola som Candlemass första tre skivor. Och jag vill nästan hävda att det nästan är samma klass som de svenska pionjärerna.

Men The Gates Of Slumber har även en mer progressiv sida som nästan lutar lite åt det psykedeliska som exempelvis det drygt tio minuter långa stycket ”Descent into madness” där trion visar upp en förmåga att kunna variera sig trots att det handlar om just en trio. Detta gör att man förlåter dikeskörningen som ”The mist in the mourning” är. Denna rejält lökiga ballad påminner mest om Manowars mest pompösa stunder. Inte så bra alltså. Men som helhet är det väl godkänt för The Gates Of Slumber.

Jag antar att många av Slavestates läsare (och säkert några av redaktionens övriga medlemmar) hellre skulle rulla sig i krossat glas och dricka geturin än genomlida en skiva fylld till bredden med maffiga körer som sjunger på latin, långa gitarrsolon, feta synthmattor och en falsettsjungande sångare. Det här är inte skivan för er.

Uppskattar man däremot tysk power metal från det glada 80-talet i stil med Helloween och Gamma Ray så ha man mer att hämta hos dessa italienare som levererar stabilt i den germanska traditionen. Komplexa låtstrukturer och halsbrytande solon som växlar mellan gitarr och keyboard. Det är välproducerat och klart kompetent. Som tur är håller Future is Tomorrow samma epilepsiframkallande tempo som höghastighetssmurfarna i Dragonforce. Det gör att det här faktiskt fungerar för vad det är.