Topbanner
För en vecka sedan tävlade tio gitarrister om titeln "årets gitarrist" på Diamond Dogs i Göteborg. Bakom arrangemanget stod Club Centurion och vinnande ur striden gick Birger Wikström från bandet Motherpearl.

Förra söndagen organiserade konstant ambitiösa Club Centurion en tävling om titeln ”årets gitarrist” på Diamond Dogs i Göteborg. Tävlade gjorde tio gitarrister från lokala band och i juryn satt Carl Dahlberg från Jam, Alexander Skogberg från Crank it up, samt undertecknad från Slavestate Magazine. Varje gitarrist fick fem minuter på sig att göra ett intryck på juryn, och därefter utsågs tre finalister av vilka de två högst placerade fick utkämpa en avslutande duell på scen. Vinnande ur duellen gick Birger Wikström från det progressiva funkrockbandet Motherpearl, som förutom äran dessutom fick med sig en fräsig ny förstärkare hem. Juryns motivering till Birgers förstaplats löd: ”För ständigt fokus och säkerhet i spelet, i kombination med suverän teknik och mångsidighet”. När jag når Birger per telefon ett par dagar senare beskriver han tävlingen som en både rolig och konstig upplevelse.

– Jag har varit med på jamkvällar på Centurion tidigare, men det har varit mer förutsättningslöst. Jag trodde att den här tävlingen skulle vara i samma stil, men när man fick veta att det skulle komma in en jury utifrån blev det lite mer nervöst och mer prestige i det. Vi skulle ju spela i fem minuter, det är rätt länge! Det kändes lite surrealistiskt.



Magi

När tävlingen väl drog igång blev stämningen snabbt uppsluppen och samtliga gitarrister hejade ivrigt på sina motståndare från golvet framför scenen. Birger hade inte förberett sig mer än att han övat hemma som vanligt, och när han såg hur mycket vissa andra tävlande showade för publiken och hörde nivån på vissa andra gitarristers spel tyckte han att stämningen sattes. Det blev mer en fråga om prestige och att vinna.

– Det var en utmaning att spela med två musiker man aldrig spelat med förut, säger han om basisten och trummisen som kompade samtliga gitarrister.

– När det funkade och jag märkte att basisten hängde med så blev det nästan lite magi, vi fick till en vibe.

Att figurera i denna typ av sammanhang tror Birger absolut kan vara bra för ett band som hans eget Motherpearl.

– Vi är ett ganska musikerorienterat band, vi är tekniskt orienterade och riktar oss också till den sortens lyssnare. Och vann vi fem nya gitarrnördiga fans på att jag var med i tävlingen så är det bra.



Motherpearl

Motherpearl bildades redan 2000 och har bestått av samma sättning sedan dess, bortsett från ett trummisbyte för fyra år sedan. Birger talar om det som den första och andra upplagan av bandet. Fullängdsdebuten ”Long time coming” utkom 2008, men har fått nytt liv nyligen då den kommit upp på Spotify och fått vidare distribution.

– Vi vet ännu inte hur stor skillnad det har gjort, det kommer att visa sig när vi får den första utbetalningen inom kort. Men det är fler som har hört av sig efter att de hört skivan, även om man inte vet om det är för att de hittat den på egen hand eller fått tips om den från bekanta. Nu jobbar vi på att fixa spelningar utanför Göteborg.

Finns det någon särskild gitarrist som du själv ser upp till?

– Nuno Bettencourt då, gitarristen i Extreme, svarar Birger omedelbart, och tillägger efter en stunds eftertanke:

– Och IA Eklund, i Freak Kitchen.