För drygt ett år sedan släppte den danska orkestern Kellermensch sin självbetitlade fullängdsdebut i hemlandet och möttes av överväldigande positiv kritik och erbjudanden om att spela både på Roskildefestivalen och Spot-festivalen, något av ett drömscenario för de flesta danska band. Att karriären fått en sådan rivstart har Kellermensch, som bildades i Esbjerg 2006, förmodligen till stor del sitt högst originella sound att tacka för. Bandets säregna och mörka blandning av hårda och mer folkrockiga element har få klara kopplingar till andra artister, vilket gör dem desto mer intressanta i sin egen rätt. Nyligen släpptes debutalbumet också i resten av världen och nu hoppas man på att reaktionerna utomlands skall vara lika goda som i Danmark.

– Vi hoppas att kritikerna kommer gilla skivan och att ryktet på så vis sprids om musiken, säger Sebastian Wolff, sångare och gitarrist i Kellermensch.

"Vi ville kunna beskriva vår musik på samma vis som exempelvis en tavla av Edvard Munch; det är mörkt och atmosfäriskt men samtidigt enkelt."

Att skivan funnits ute i ett år redan innebär inte att bandet ledsnat på att marknadsföra den, menar Sebastian, även om de längtar efter att komma igång med att spela in nytt material. Ett par nya låtar har redan skrivits till nästa album, men då detta antagligen kommer att dröja planerar man att släppa en ep inom kort för att ge de danska fansen något att bita i medan de väntar. Vad för inriktning det kommer att bli på kommande material har Sebastian svårt att säga, men han hoppas på att det kommer bli mer rytmiskt.

– På debuten är rytmerna väldigt långsamma och släpiga, vilket funkar fint för den skivan, men det kan hända att vi drar upp tempot lite i några av de nya låtarna. Vi lade ned mycket tid på att få till rätt sound för bandet inför första skivan, så jag vet inte hur mycket vi kommer att ändra på det nu.

Sebastian tror inte att det kommer att utgöra några svårigheter för Kellermensch att toppa den rosade debuten, så som annars kan vara fallet för band som får en stark start på karriären.

– Många kritiker i Danmark har uttryckt det som att vi dök upp från ingenstans, på så vis att det inte finns någon koppling mellan hur vi låter och någon särskild scen. Med tanke på det tror jag att vi har svängrum för att förändras, och jag tror att folk nästan förväntar sig att bli överraskade av nästa album.

Det unika sound som Kellermensch står för omfattar många skilda element som på ett ovanligt smidigt sätt integrerats till en helhet (för en mer utförlig beskrivning, se recension av skivan här). Inspiration hämtas från så skilda artister som Neurosis och Tom Waits, som stilmässigt är så långt ifrån varandra att de inte kunde kombineras rakt av. Istället blev det nödvändigt för bandet att skapa en egen medelväg mellan de olika punkterna.

– Vi tittade också på andra konstformer, som måleri och litteratur, för att få idéer till musiken. Vi ville göra musik som bitvis kan vara komplex utan att för den sakens skull vara utpräglat tekniskt, som band som Tool. Det finns tillräckligt många band som gör det redan, det blir mer unikt om vi lyckas behålla enkelheten. Vi ville kunna beskriva vår musik på samma vis som exempelvis en tavla av Edvard Munch; det är mörkt och atmosfäriskt men samtidigt enkelt. Vi ville samla inspiration och sedan skapa något eget istället för att låna element rakt av från andra band.

Någon klar uppfattning om hur musiken skulle komma att låta hade bandet inte från början, mer än att de visste att det skulle komma att bli tungt och mörkt. Utöver detta förefaller Kellermensch också fast beslutna att inte fastna i något förutsägbart format. Sebastian sjunger mestadels rena sångpartier medan bandets andra sångare, Christian Sindermann, står för mer aggressiv skriksång. Den aggressiva sången ville man dock inte använda på ett klichéartat sätt, förklarar Sebastian, utan istället låta den ta plats även i mindre intensiva stycken.


Del två av intervjun med Sebastian Wolff finner du här.