Första delen av artikeln finner du här.

Det faktum att Kellermensch blandar vitt skilda element i sin musik gör att det är svårt att ringa in vem en genomsnittlig lyssnare skulle kunna vara. Sebastian tror att atmosfären och sorgsenheten tilltalar metalfans, medan instrumentsättningen, med trummor, bas, gitarr och även fioler och orgel, kan tilltala människor som lyssnar på folkrock eller rock.

– I vissa avseenden är det en fördel att ha ett så pass eklektiskt sound, men det kan vara en nackdel när man vill ut och turnera, för att det är svårt att hitta något annat band som kan sägas matcha oss, som vi kan spela tillsammans med. Men jag hoppas och tror att det hjälper oss, det faktum att vi är det enda bandet som erbjuder just det här soundet. Många andra danska band har svårt att komma någonvart utomlands eftersom det kanske redan finns band där som liknar dem, vilket gör att det inte känns lika intressant för publiken.

"Som väl är kan vi komma överens om hur Kellermensch ska låta, men annars tror jag inte att det finns något enda band som alla i bandet kan vara överens om att de gillar."

På årets upplaga av Danish Metal Awards var Kellermensch nominerade i kategorin ”årets debut”, vilket talar för att bandet gått hem hos den danska metalpubliken. Detta glädjer Sebastian.

– Vi har inte velat sätta någon etikett på vår musik och vi tycker att det är svårt att benämna det vi gör i termer av genrer. Ibland kallas vår musik för rock och ibland för metal. Men om de tycker att vår skiva är ett av årets bästa metalsläpp så är vi glada för det.

Bortsett från två coverlåtar (Tom Waits ”Dirt in the ground” och Neil Youngs ”Don’t let it bring you down”) har Sebastian skrivit samtliga spår på debutalbumet. Dessutom har han producerat skivan själv, och står för både sång och gitarr. Detta föranleder frågan om i vilken utsträckning han betraktar sig själv som en central figur i bandet.

– Jag tänker på det väldigt mycket som ett gemensamt projekt. Jämfört med andra band som jag har spelat i så är Kellermensch väldigt mycket ett band med ett specifikt sound som kommer sig av varje musikers särskilda stil. På så vis är det väldigt lätt att skriva låtar till det här bandet, för att jag kan sitta hemma vid mitt piano och höra precis hur trummisen skulle spela i en viss låt.

Alla i bandet lyssnar på olika typer av musik, och Sebastian tror att det gjorde det lättare för dem att skapa något nytt som ingen av dem hört förut, eftersom de inte hade kunnat vara överens om att spela något annat.

– Som väl är kan vi komma överens om hur Kellermensch ska låta, men annars tror jag inte att det finns något enda band som alla i bandet kan vara överens om att de gillar.

Från början var inte avsikten att Sebastian skulle stå för produktionen, men efter ett misslyckat försök med en producent i Köpenhamn som resulterade i 30 000 kronor i sjön, togs beslutet att spela in materialet utan inblandning från utomstående.

– Det var en lång och mödosam process, men det gav oss möjligheten att själva arbeta med soundet tills vi fick det att låta som vi ville. Och till nästa gång så behöver vi inte vänta på att någon producent ska ha tid för oss eftersom vi vet hur vi ska göra nu.

Enligt Sebastian utgör det varma och organiska soundet på skivan något av ett ställningstagande emot dagens musikklimat, där trenden går allt mer mot digitalisering och rent ljud.

– För oss var det viktigt att visa att vi bara kan sätta upp mikrofoner och spela in och ändå få det att låta bra. Därför använde vi också till exempel ett riktigt piano istället för keyboards, för att allt som hörs på skivan skulle vara ljud som vi skapat själva.

Denna inställning medför att backtracks inte är önskvärda när Kellermensch spelar live, vilket gör att varje framträdande blir något av en utmaning för bandet.

– Det är lite besvärligt för oss, eftersom vi måste ha en hel del utrustning med oss. Vi har med oss en gammal tramporgel, som inte är det allra smidigaste instrumentet att frakta, såväl som kontrabas och alla andra instrument. Dessutom har vi ett par violinister med oss. Det gäller att vi är snabba när vi soundcheckar, och om det är en liten lokal måste vi stå väldigt nära varandra eftersom vi är åtta personer på scen.

Namnet Kellermensch är hämtat från den roman av Dostojevskij, som på svenska heter ”Anteckningar från källarhålet”. Sebastian är nöjd med att man efter en lång tids klurande fann ett namn som passar bandets musik och attityd.

– Vi hade svårt att bestämma oss för vad bandet skulle heta. Vi ville inte ha ett namn som lät alltför vanligt, vi ville ha ett namn som gav rätt associationer. Boken har samma känsla som vår musik, och huvudkaraktären är tung och arg men ändå bräcklig, precis som det universum som finns i våra texter. Vi valde bokens tyska titel, ”Kellermensch”, för att vi inte ville att den danska publiken skulle ta namnet för bokstavligt, vi ville bara att det skulle väcka associationer

Bandets texter tar avstamp i realistiska situationer och känslor som varje människa kan ha upplevt, istället för att behandla bombastiska ämnen som krig eller mord.

– Många metalband har ämnen som är tabu, som kärlekslåtar eller förlust, vilket går utmärkt att skriva om inom ramarna för det vi gör, menar Sebastian.

– Vi visste att musiken skulle bli mörk och att innehållet i texterna skulle bli mörkt, men vi ville samtidigt försöka leta efter hopp någonstans i det hela. Flera av låtarna börjar med en situation som kan verka hopplös, men genom att personen i fråga ändrar inställning så ändras också stämningen i låten, även om situationen egentligen är densamma. Vi ville att varje låt skulle ta med lyssnaren på en liten resa och leta efter hopp i mörkret, så att det inte bara blir en cirkel av mörker som aldrig tar slut.


Utöver Sebastian Wolff och tidigare nämnde sångaren Christian Sindermann består Kellermensch av trummisen Anders Trans, gitarristen och kontrabasisten Jan V. Laursen, samt basisten Claudio Wollf Suez.