Efter att 1995 ha släppt ”Slaughter of the soul”, ett album som skulle komma att föra namnet At the Gates till allas läppar och influera otaliga band världen över, splittrades ett av Sveriges i särklass mest intressanta metalband. Uppbrottet var abrupt och skedde knappast i god sämja mellan de inblandade parterna. 2008 nåddes vi av nyheten at At the Gates skulle återförenas. En sista turné iscensattes och gav bandet möjligheten att skriva ett sista kapitel i boken om At the Gates, ett kapitel som handlade om ett värdigt avslut och en chans för en hel värld av fans att höra bandets fantastiska material framföras live med bättre förutsättningar än någonsin tidigare.

Om detta handlar också ”At the Gates – the flames of the end”, den dokumentärfilm av gitarristen Anders Björler, som förra veckan premiärvisades på biograf i Stockholm och Göteborg. Om detta, såväl som om alla tidigare kapitel i At the Gates historia. Det är en ambitiös film. Nyinspelade intervjuer med alla bandmedlemmar samt alla som varit inblandade i bandets förehavanden varvas med gamla klipp från tidiga spelningar och intervjuer, bilder från barndom och tonår fram till idag, och livematerial från avskedsturnén. Vi får följa med till gamla replokaler och busshållplatser där viktiga möten ägt rum, vi får veta allt om vems bekant som introducerade vem för vilken blivande medlem. Varje skivinspelning gås igenom i detalj, inklusive blandade känslor för skivomslag och historier om metalfrämmande producenter som häpnat när de hört Tompa Lindberg ta ton.

Det är en charmig dokumentär, gjord med glimten i ögat och uppenbarligen stor värme inför minnena från bandets tidiga dagar och det lyckliga slut som återföreningen kom att innebära. Att det är Björler själv som stått för filmmakandet har tveklöst många fördelar, som tillgång till full kunskap om alla detaljer och en positiv inverkan på alla medverkandes inställning till att ännu en gång berätta historien om At the Gates. Det ger ett inifrånperspektiv som känns värdefullt. Dock hade kanske mer inblandning från någon utomstående kunnat göra dokumentären ännu bättre, exempelvis genom att i viss mån lägga på ett kritiskt granskande perspektiv både på de frågor som ställs och filmens omfattning. Lite väl lång är filmen nämligen, och om de konflikter som förekom mellan medlemmarna och ledde till bandets splittring får vi veta väldigt lite. Överlag är detta dock en fin, intressant och kul skildring av ett betydelsefullt band som borde intressera både hängivna fans och mer allmänt musikintresserade. Och om någon mot förmodan skulle ha glömt det så utgör alla liveklipp en stark påminnelse om att At the Gates låtskatt aldrig dör.

”At the Gates – the flames of the end” utkommer på DVD 22 februari.