Efter sexton år och ett otal olika skivbolag, medlemsbyten och studiosläpp, har finska Horna totat ihop sitt första livealbum, inspelat i Aten 2007. Det tar faktiskt en liten stund för mig att förstå att det är just en liveinspelning det rör sig om då det lika väl kunnat vara den sortens skräpiga studioproduktion som black metal-band så gärna ägnar sig åt. Detta är egentligen en komplimang, då jag aldrig har varit en stor anhängare av liveinspelningar och därför inte har några större invändningar mot denna, förutom möjligen ett ifrågasättande av beslutet att släppa en liveplatta helt utan liveatmosfär. På på den dryga timme som utgör ”Vihan tiellä” är de eventuella hurrarop som de närvarande grekerna kan tänkas utgjuta helt utelämnade, och om det förekommer någon kommunikation i motsatt riktning är även den till största delen bortrensad. Corvus, vars position som vokalist i nuläget verkar vara ifrågasatt, bölar sig (ja bölar, inte brölar) genom samtliga elva spår med en desperation som hos en femåring som fråntagits sin favoritleksak och verkar inte ha märkt att någon lyssnar. Kort sagt följs receptet på klassisk högkvalitativ svartmetall till punkt och pricka i detta imponerande liveframträdande, bortsett från fjärdespåret ”Kuoleva lupaus” som jag först tror är en cover på ”Keep on rocking in the free world”. Rätt uppiggande, faktiskt.

Jag önskar att jag kunde uppbåda lika mycket entusiasm inför lyssningen på denna välproducerade debutplatta som Black Thoughts Bleeding själva visar i framförandet av sin ”fusion av modern metal, thrash och hardcore”. Själv kallar jag det fortfarande för metalcore, och blir trots den höga energinivån från musikernas sida mest trött när growl blandas med skönsång och breakdowns staplas på varandra utan att vi egentligen kommer någonstans. Ibland glömmer Black Thoughts Bleeding dock bort att försöka så jäkla hårt och då fungerar faktiskt detta massiva sväng riktigt bra. Detta sker exempelvis i titelspåret ”Stomachion” och märkligt nog i den egentligen förhatliga ”Escape” med sin gnälltyska refräng och sina tighta thrashtrummor. Även med stark vilja och tuffa riff, kan emellertid mycket få band komma undan med att kalla en låt ”Beloved vampire”. Jag tror inte dessa tyska gossar tillhör den skaran. Men trots att man inte kan leva på ungdomlig geist allena väcks mitt hopp något i de stunder då Black Thoughts Bleeding låter mer Unearth än emo.

Det finns en massa människor som gillar småproggig power metal. De flesta bor nog i Tyskland och flera av dem skulle säkert gilla Divided Multitude. Därför tycker jag nästan lite synd om de här norrmännen för att deras platta har hamnat just på mitt köksbord. ”Guardian angel” är gängets tredje platta, inspelad efter att bandet legat på is ett tag efter släppet av ”Falling to pieces” för åtta år sedan. Den melodiska kraftuppvisningen från gitarristen Christer Harøy och resten av bandet är faktiskt riktigt imponerande, men tyvärr förstörs detta positiva intryck av att Sindre Antonsens sånginsats driver mig till vansinne. Jag inser att det tillhör genren, men något måste vara fel när man själv får ont i stämbanden bara av att lyssna på honom. Lite som Gene Simmons röst i ”Hell or high water”, om ni förstår. Detta förbättras egentligen inte förrän i det avslutande spåret ”Guardian angel”, som har en ganska skön näven-i-luften-med-uppkavlad-jeansjackeärm-känsla innan den huggs sönder av alltför proggiga trummor. Sedan måste jag säga att om man tvunget ska tyska sig så här (rimma på ”surrender” och ”defender” till exempel) kan man lika gärna våga göra det fullt ut. Med ett namn som Divided Multitude, bistra uppsyner och ett silvergrått omslag som ser ut att vara designat någon gång strax efter bandstarten 1995, lovar det här bandet något slags mattemetal som de faktiskt ganska sällan tangerar. Mer drakar, delfiner och gitarronani till nästa gång, säger jag!