Göteborgska dödsthrasharna i Arise har inte släppt en skiva på fem år, och det trots att senaste given ”The reckoning” varit färdig länge. Redan i början av fjolåret kunde Slavestate presentera Larsa Carlssons förhandslyssning på skivan, men det är alltså först nu den släpps. Bandets trummis Daniel Bugno reder ut varför det har tagit sådan tid.

– Framför allt var det medlemsbyten i slutet av 2005. Sedan tog vi ganska bra tid på oss att arbeta på materialet för ”The reckoning” överhuvudtaget, den är väl gjord under cirka ett år. Efter det har vi jagat skivbolag, tills vi skrev på för Regain. Det är väl det som tagit mest tid.

"Vi har slipad produktion och tvåtakt i ganska många låtar, och om det är det som räcker för att räknas som At the Gates-klon så skulle vart och vartannat band vara det."

Den initiala tanken från Regains sida var att skivan skulle släppas i maj förra året, vilken faktiskt också skedde, i USA.

– Anledningen till detta var ett missförstånd, Regain hade vid den här tiden egentligen inte ekonomiska möjligheter att promota skivan på rätt sätt, men USA-avdelningen missförstod och släppte den ändå, förklarar Daniel.

Krånglet med skivbolag inspirerade Arise rent textmässigt på skivan.

– Låttexterna handlar nästan uteslutande om ilska och frustration, och att vi har haft så mycket emot oss. Till exempel kände vi de två sista åren hos Spinefarm att de inte gjorde någonting för oss, utan lät bara kontrakttiden gå ut.

Nu är de största problemen emellertid åsidosatta, då skivan sedan den 22 mars finns att tillgå ute i butikerna. Värt att notera på ”The reckoning” är mängden gästartister, med meriter från band som Dark Tranquillity, Scar Symmetry och Nostradameus.

– Vi har länge velat ha gästartister på plattorna, problemet är att det är så svårt att hitta folk som har tid när man väl är i studion och spelar in. Framför allt Mikael Stanne (sångare i Dark Tranquillity) har vi velat ha med ganska länge, och först nu hade han tid. Det är vi tacksamma för, eftersom det blev väldigt bra. Han är med på två låtar som kommer med på skivan, och ytterligare en som är tänkt som bonusspår till Japan-släppet, ”Cease to exist”.

– Tja, i ärlighetens namn vet jag inte om de tillför så mycket, det är väl mest en rolig grej att personer man ser upp till är med på skivan. Självklart var det häftigt att få med Stanne på sång, jag får nog säga att hans insats i ”Dead silence” är det jag uppskattar mest, och även (Scar Symmetry-gitarristen) Jonas Kjellgrens gitarrsolo i öppningslåten ”Adrenaline rush”.

Arise är ett hårt manglande band, vars sound oftast rör sig i det melodiösa dödsthrashlandet. Biografin som finns på bandets hemsida inleder genom att redogöra för Carcass, Hypocrisy och At the Gates som soundmässiga referenser.

– Vi får ofta höra att vi liknar just de banden, och vi har väl undermedvetet insett att det stämmer ganska bra.

I recensioner av bandets skivor nämns At the Gates jämt och ständigt, vilket Daniel berättar att han är ganska trött på, och att det börjar kännas ganska oseriöst att alltid bli jämförd med samma band.

– Vi har slipad produktion och tvåtakt i ganska många låtar, och om det är det som räcker för att räknas som At the Gates-klon så skulle vart och vartannat band vara det i så fall, konstaterar trummisen uppgivet.

– Jag vet inte om vi hade räknats som ett At the Gates-band om vi varit från Norrland till exempel, det är nog lätt att dra de parallellerna eftersom mer än halva bandet är bosatt i Göteborg.

– Det stämmer, jag är från Alingsås och även LG Jonasson, vår gitarrist som numera är bosatt i Helsingfors. Bandet startades i Alingsås runt 1996-97. Men på senare år har det varit många Göteborgare som har flyttat till Alingsås, så det har väl mer och mer börjat räknas som en Göteborgsförort. Därför har det väl varit lättare att klumpa ihop Alingsåsare och Göteborgare.

1996 bildades Arise, och sedan dess har bandet hunnit med fyra albumsläpp, ”The reckoning” inräknat. Ett antal goda recensioner och vitsord i samband med debuten ”The godly work of art” (2001) undantaget har bandet dock aldrig haft någon särskild framgång att tala om, och motgångarna har varit många. Det är enkelt att fråga sig var motivationen att hålla igång finns.

– Det kan man undra, börjar Daniel.

– Jag tror i ärlighetens namn att de flesta band hade lagt ner för länge sedan med de förutsättningar som vi har haft. Men vi fick ett uppsving i början när vi släppte ”The godly work of art”. Då hände det väldigt mycket på en och samma gång, och man kan nog säga att vi blev bortskämda. Det kändes som att vi fick oförtjänt mycket, vi hamnade på Aftonbladets lista över årets femtio bästa musikalbum världen över till exempel. Det var även på gång licensdealar med Nuclear Blast och Toy Factory i Japan som dessvärre sket sig i sista stund båda två, av okänd anledning för oss.

– Det tror jag absolut. Vi blev nog bortskämda med den lilla framgången vi hade i början, slappnade av och tog det inte på allvar. Jag kan ärligt säga att om den sättningen vi har idag hade varit med från början så hade läget varit helt annorlunda.

– Medlemmarna idag går in mycket mer för det vi gör, det är liksom ingen fritidssysselsättning på lek på samma sätt som det var förr. Behöver de offra sig ekonomiskt och fritidsmässigt så gör de det, de gör det som krävs. De är jättetacksamma över att få chansen att vara med och spela in en skiva, den är trots allt något vi har bekostat själva.

Medlemmarna det talas om är sångaren Patsy, bassisten Kai L och gitarristen Sternberg.

Med förnyad styrka, entusiastiska medlemmar och en ny skiva ute hoppas Daniel Bugno och Arise på att få turnera mycket.

– Vi var på väg ut på en turné i höstas med Graveworm som vi skulle ha bekostat själva, men den blev dessvärre inställd på grund av att bokningsbolaget gick omkull. Men det är det vi jobbar mest med just nu, att ta kontakt med bokningsbolag runtom i Europa. Vi har en dialog med några stycken, och det ser inte alls omöjligt ut att det kommer bli turné i år.

– Vi fick förfrågan att hänga med Skeletonwitch, vilket var intressant. Men de själva tyckte att vi var lite för moderna för att hänga med. Nu senast har det varit lite tal om vi ska åka med Amorphis. Men vi får se om det blir verklighet.

– En är givetvis Europaturnén med Vader inför släppet av andra skivan ”Kings of the cloned generation” (2003). Då gjorde vi runt 24 spelningar. Vi har även supportat Morbid Angel i Malmö, Stockholm och Göteborg för några år sedan. Det var också en ganska stor grej, med tanke på att just då var (Morbid Angels originalsångare) David Vincent tillbaka i sättningen. Så det finns väl några gyllene ögonblick, trots alla motgångar vi haft. Men jag är ändå övertygad om att det bästa inte kommit än. Det kommer nu i och med ”The reckoning”.