Redaktör Larsa Carlsson uttryckte det väldigt bra förra veckan när han recenserade ”Beyond hell/above heaven”. Inte ens den som sovit under en sten de senaste åren har undkommit Volbeats segertåg.

Om platta nummer två ”Rock the rebel/metal the devil” (2007) var en lyckoträff som blev ett enormt och oväntat genombrott var förra plattan ”Guitar gangsters & cadillac blood” styrkebeskedet som visade att danskarna är här för att stanna. Nästan absurt mycket turnerande har följt. Hela hårdrocksvärlden har haft ögonen på danskarna när de arbetat med platta nummer fyra.

– Som musiker har man alltid förväntningar på sitt eget arbete, oavsett om man säljer en eller en miljon plattor. Och när det går så bra för oss har skivbolaget varit ganska otåligt. Men även om det funnits press på oss skulle jag inte säga att det var svårt att göra skivan, säger gitarristen Thomas Bredahl.

– Men å andra sidan är jag inte den huvudsakliga låtskrivaren. Hade du frågat Michael (Poulsen, sång, gitarr och bandledare) hade han säkert berättat om något tillfälle när det var svårt att få ihop låtarna.

"Just då hade Barney en ny flickvän som var ett enormt Volbeat-fan, så han var bekant med vårt sound och kunde absolut tänka sig gästa en av våra skivor. När vi skrev ”Evelyn” tänkte vi direkt på Barney."

Thomas är på gott humör och har ett självsäkert, nöjt tonfall när han berättar om Volbeats rykande färska verk. Han berättar om de många positiva recensionerna och höga betygen plattan har fått. Men alla är inte lika nöjda som Thomas.

– Det finns en dansk gratistidning som mest skriver om mainstreammusik, och de har nyligen startat en svensk upplaga av den. Den svenska tidningen sågade vår spelning på Arvikafestivalen i somras och nu gav de vår platta dåligt betyg också. Jag börjar tro att de inte riktigt fattar grejen med Volbeat, fnissar gitarristen innan han fortsätter:

– Men det är en fri värld och alla har sin musiksmak. Det enda vi bryr oss om är att fansen är nöjda och att vi själva känner att vi gjort den bästa platta vi kunde göra.

Att fansen skulle gilla ”Beyond hell/above heaven” är inget föremål för tvivel. I synnerhet inte bland de fans som gillar oväntade överraskningar, då det bjuds på en sådan i ”Evelyn”. En stor del av låten sjungs nämligen av Barney Greenway (Napalm Death).

– Vi spelade med Napalm Death på några festivaler förra sommaren, och lärde känna dem eftersom vi sprang på dem hela tiden. Riktigt trevliga killar. Just då hade Barney en ny flickvän som var ett enormt Volbeat-fan, så han var bekant med vårt sound och kunde absolut tänka sig gästa en av våra skivor. När vi skrev ”Evelyn” tänkte vi direkt på Barney.

– Det vet vi inte än. En sak som är säker är att Michael inte kommer göra det. Han har lämnat den sångstilen bakom sig helt och hållet (tidigare frontade Poulsen dödsmetallbandet Dominus). Vi hoppas få med Barney om vi spelar på samma festivaler som Napalm Death, eftersom han är en så pass cool snubbe på scen.

På bandets annalkande Europaturné (mer om det senare) kommer Volbeat få sällskap av legendariska Entombed och danska dödsthrasharna The Kandidate. Thomas säger att det inte alls är en omöjlighet att antingen LG Petrov (Entombed) eller Jacob Bredahl (The Kandidate) gästar bandet på scen för att framföra låten. Han avslöjar dessutom att de undersöker om Barney själv har möjlighet att dyka upp under turnén.

– Men det kan bli svårt, Napalm Death är jämt på turné, konstaterar Thomas.

Kanske ingen gästsångare alls nästa gång

Barney Greenway är inte den enda gästsångaren bandet har raggat upp till skivan. Mille Petrozza, känd från tyska thrash metalbandet Kreator, bidrar med att göra mörka ”7 shots” ännu mörkare.

– Mille dyker alltid upp när vi spelar i närheten av där han bor i Tyskland. Vi känner oss ganska hedrade av det, särskilt eftersom några i bandet är enorma Kreator-fans. Det är egentligen samma grej där. Vi skrev låten och tänkte att det vore häftigt om Mille sjöng en bit av den. Vi hade redan frågat om han ville sjunga på vår platta, han sa ja och att vi skulle ringa honom.
Om du får välja fritt, vem gästar på nästa Volbeat-skiva?

– Jag har ingen aning. Det handlar helt och hållet om vilka låtidéer som dyker upp. Ibland tänker man på en viss person först, att det vore coolt att göra en låt med honom eller henne. Eller så dyker idén upp om vad man vill att låten ska ha först. Som på förra plattan med ”Mary Ann’s place”, där vi tänkte att det vore bra med en tjej som sjöng en viss bit. Så då var det bara att leta upp Danmarks bästa sångerska, och det fungerade perfekt.

På ”Mary Ann’s place” var det Pernille Rosendahl (The Storm, ex-Swan Lee) som sjöng en vers och körade i refrängen. Thomas menar att gästartister på skiva inte är något de lägger någon större vikt vid, utan snarare att det handlar om kompisgrejer.

– Men på nästa platta blir det kanske inga gäster alls, vi borde nog prova det, funderar gitarristen.

Plattans finaste stund, rockabillysvängiga ”16 dollars”, gästas på ståbas av Jakob Oelund från Taggy Tones. Bassisten Anders Kjølholm kommer emellertid inte att uppgradera till en ståbas i livesammanhang.

– Anders kan inte spela på en sådan ändå. Som vi repar den nu kör han ett liknande komp på sin vanliga bas. Men vi kommer absolut att erbjuda Jakob att följa med på turnén och hjälpa oss framföra låten, det vore coolt

Men Volbeat, som kompletteras av trummisen Jon Larsen, skulle inte heller ha något emot att skala ner låten till det vanliga gitarr-, bas- och trumkompet. Thomas berättar att de försöker hålla liveversionerna av låtarna till den ordinarie instrumentuppställningen i så stor utsträckning som möjligt.

– Att lämna ute lite detaljer är inget större problem, förklarar han.

Avslutningslåten ”Thanks” är en ganska rak hyllning till fansen. Kände ni er tvungna på något sätt att göra en sådan låt?

– Nja, inte riktigt. Vi är väldigt tacksamma över att vi har så lojala fans. Till exempel, om vi får en dålig recension brukar fansen reagera ganska häftigt på recensenten. Vi behövde inte göra ”Thanks”, men å andra sidan: varför inte? Det finns så många människor som går på våra spelningar, köper våra skivor och är intresserade av bandet, varför inte ge dem något tillbaka, förutom att bara vara Volbeat?

Slayer och Metallica
Den Black Sabbath-riffiga debuten ”The strength/the sound/the songs” i all ära – ”Beyond hell/above heaven” är det tyngsta Volbeat har gjort. Thomas låter uppriktigt förvånad när jag berättar min reflektion.

– Många säger raka motsatsen. Det är lustigt. Men jag håller nog med dig, åtminstone till viss del. Jag skulle inte säga att albumet som helhet är det tyngsta vi har gjort, men de tyngsta låtarna vi har gjort finns här. Vi har inte gjort så tunga låtar som ”Evelyn” och ”Who they are” tidigare.

I kontrast till detta står första singeln ”Fallen”, vilken Thomas ärligt och rättframt beskriver som en TV- och radiovänlig låt.

 – Det är inte tungt alls, konstaterar Thomas, och fortsätter:

– Men jag är glad att du säger så. Vi ville ta ett steg tillbaka med den här plattan. Den hade kunnat släppas mellan den första och den andra, eller mellan den andra och den tredje.

– Nej, inte riktigt. Fast det handlar om hur man definierar experimentell. Vi har försökt göra en hel del grejer vi inte gjort tidigare, menar Thomas.

”Guitar gangsters & cadillac blood” utforskade genrer som reggae och gospel, och så oväntade inslag kan inte ”Beyond heaven/above hell” matcha. Gitarristen förklarar att bandet inte försökt smälta ihop vitt skilda genrer den här gången, utan snarare göra något särskilt av vissa influenser. Som exempel nämner han att ”Who they are” är ett utlopp för den inspiration som Metallica och Slayer gett bandet.

– Men vi är inne på vår fjärde platta nu, och folk hör direkt att det är Volbeat, fastställer Thomas.


  Den andra delen av intervjun med Volbeats Thomas Bredahl finner du här.