Dimmu Borgir - Norges okrönta kungar av otrogen black metal är tillbaka. Efter en paus för sidoprojekt ska nu skivan "Abrahadabra" släppas den 27 september. Albumet blir den nyformade trions nionde studioalbum och står sig som ett aktivt vägval att bryta ny mark med bandets melodiska moderna black metal. Den norska symfoniorkestern anställdes, norrmännen utnämnde sig själva till producenter, anställde även den norska radioorkestern och lät Andy Sneap under övervakning mixa mastodontprojektet. Det är med andra ord höga förväntningar och ett stort ekonomiskt pådrag inför den här skivan.

Det är på Warners svenska kontor på Kungsholmen jag befinner mig för att få en förhandslyssning och ett snack med Norges största musikexport. Trots min sena ankomst till majorbolagets stilrent inredda lokaler har inte lyssningen hunnit komma igång då bandet själva är så pass försenade att intervjutiden tyvärr måste kortas. När jag sedan visas in i lyssningsrummet med den till synes ogenerat påkostade stereoanläggningen beslagtas min mobiltelefon. Skivbolagsassistenten med den generösa urringningen förklarar tydligt för mig att all inspelning och vidarebefodran av musiken som spelas upp är strikt förbjudet och kan således resultera i konsekvenser. Inga problem, deklarerar jag och slår mig ned med resterande sällskap av kaffehinkande journalister.

"Mycket av skivan handlar om reinkarnation, något som symboliserar vad bandet har gått igenom."

Inför att det nya albumet skulle skrivas släppte bandet den nyhet som kom att väcka en armé av klagosagor från fans världen runt, nämligen att keyboardisten Mustis och basisten/rensångaren ICS Vortex var ute ur bandet och med säkerhet inte skulle räkna med att få komma tillbaka. Nu, efter ett bloggbråk på MySpace och en stämning som löstes utanför rätten, är bandet redo att möta kritikerna, tvivlarna och framför allt fansen.

– Det har aldrig varit så lätt att skriva musik som nu.

Orden kommer från Silenoz, gitarrist, textförfattare och grundare av bandet. Att han är ärlig är det ingen tvekan om. Vad som skulle kunna uppfattas som en pikande glirning åt de två föredetta medlemmarna känns mer som ett självsäkert konstaterande inför den kommande skivan.

– Vi har aldrig tidigare jobbat så hårt med någon skiva tidigare men allt låtskrivande flöt på väldigt enkelt. Istället har vi tagit oss tid att jobba på detaljerna och framför allt satt låtarna framför oss själva för att finna ett bra flyt i hela produktionen.

Silenoz förklarar samtidigt att det är trots allt Galder, Shagrath och han själv som skrivit all musik de senaste tio åren. Så rent praktiskt har det inte varit någon större skillnad menar han. Däremot poängterar han att processen varit mer avslappnad som trio och att alla tre var positivt överraskade om hur eniga de var i den större delen av hela skivinspelningen. En förutsättning för att det ska gå smidigt.

Silenoz sitter i ett ljust, mindre rum vid ett bord med en kebabpizza storlek större strax intill sig. Iförd en grå luvtröja med något skumt metaltryck och en väst så fylld med metaltygmärken att grundmaterialet knappt är synligt, framstår han som en riktig metalveteran. Luvtröjans ärmar är något uppdragna så att hans armar synliggör alla demoniska tatueringsmotiv som täcker huden.

– Ja, det är en mer filosofiskt skriven lyrik, menar Silenoz. Det är personligt på ett sätt som relaterar till Crowleys ord och mina tankar om hans filosofi och magi. Den här snubben vi snackar om är någon som haft ett enormt inflytande på modern magi och det ockulta. Så det är samtidigt mer utav respekt och intresse som jag väver in honom i mina texter. Det som återkommer ofta på denna skiva är även en del om reinkarnation. Det passar oss väldigt bra i bandet, symboliskt för vad vi har gått igenom under alla år. För varje skiva så är det en jämförelse mot det vi gjort tidigare och detta gäller framför allt nu.

– Ja, fast samtidigt är det självklart lite av det ena och det andra, men det är inte heller någon konceptskiva. Men det går att dra paralleller mellan flera av texterna och vi har ett par låtar som direkt härrör bandet. Så det är i stor mån själsligt utlämnande texter på denna skiva.

När Silenoz berättar om arbetsprocessen med den nya skivan och får i egna ord måla ut vad han tänker blir det alltid en del visualiserande med händerna i luften. Mellan sina stunder av ögonkontakt då han finner blicken på någon abstrakt punkt gnuggar han de tatuerade händerna och fingrarna mot varandra, likt en trollkarl som bara väntar på att få visa världen sin trollformel.

– Vi har alltid varit våra egna producenter, även när vi varit hos Fredrik (Fredrik Nordström, Studio Fredman) har vi haft en klar bild av vad vi vill men det har varit skönt att ha en professionell som hjälpt en.

– Men nu har vi styrt båten helt själva och det är alltid skönt!

– I viss mån utifrån temat. Nu hade jag texterna färdiga en stund innan musiken kom in i bilden, så vissa låtar byggde vi direkt efter textens narrativ. Det är inte en vanlig väg att gå i metalgenren, där texterna ofta är något man lägger till slutändan när låten är musikaliskt färdigbyggd. Vanligtvis har vi dock inte haft någon fast formel för vem som gör vad, vi möts hemma, tar med oss idéer och sen ser vi vad som funkar bäst, berättar Silenoz vardagligt.

När de tre herrarna har fått ihop en låtidé testar de att spela in materialet i hemstudion. En tillflyktsplats som underlättat massor för bandet i låtskrivandet. Silenoz beskriver i satiriska ordalag hur det var bara för lite mer än tio år sedan då bandet stod i replokalen och försökta illustrera alla detaljer i musiken för resterande medlemmar. Samtidigt för den här processen med sig en ökad press.

– Vi blir mer självkritiska för varje skiva, vilket är något som säkerligen gäller alla artister. Man vill ju toppa sig själv. Vi menar att som det är nu, är det bästa vi kan göra och det bästa som vi har gjort. Ingen vill ge ut en skiva som man känner är inte lika bra som den förra. Det är en kliché att säga det men det är en naturlig och sann känsla.

– Vi har blivit äldre och mer bittra förstår du, svarar Silenoz flinandes. Jag har faktiskt inte tänkt på det men det stämmer nog! Nu mera är det mer direkt på sak och ondskefullt snarare än det gotiska vemodet.


Den andra delen av Christoffer Bertzells intervju med Silenoz finner du här.