Ännu en stjärna har tänts på den franska, annars så mörka, metal-himlen! Själva beskriver fransmännen musiken på ”Locust” som thrash kryddad med melodier från den svenska metalskolan. Mot den beskrivningen har jag ingenting att invända. Extra glad är jag att vågskålen för riffen väger över åt thrash-hållet, för när Lyzanxia ägnar sig åt det som vi brukar benämna ”melodisk dödsmetall” blir det ganska enahanda. Tursamt nog sker det inte allför ofta. Behållningen på skivan är utan tvekan dubbelsången som serveras av bröderna Franck och David Potvin (de lirar även gitarr båda två). Bröderna besitter samma förmåga att växla från rakbladsvassa vrål till melodisk stämsång utan att det låter jönsigt. Och det är den dubblerade sången som gör att fransoserna skiljer ut sig från andra band stöpta i den här formen. Jag tycker överlag det som är intressant med Lyzanxia handlar om just samspelet mellan Franck och David. I tredje spåret ”Separate world” utmanar de varandra med ett dubblerade gitarrslingor – och det går mig över huvudet varför de inte gör det på varenda spår. Makalöst snyggt är det i alla fall. Hade det inte varit för att skivan då och då är nerlusad med lite för tillrättalagda och lismande melodier hade det blivit toppnotering. Som det är nu har fingret stundtals lite för nära till spolknappen.

Medan Spasmodic befann sig i studion för att spela in årets demo så hörde skivbolaget Emrinc av sig och ville släppa den äldre demon ”Carve perfection” som fyrspårs-singel. Och jag förstår helt klart att det finns intresse för att låta svenska Spasmodic nå en större publik. Det är grisig dödsmetall med grindinslag som serveras på ett för genren ovanligt glatt och okonstlat sätt. Musiken är originell, lättillgänglig och samtidigt kompromisslös. Sångaren Alexander Högbom är också som klippt och skuren för sin uppgift och har en härlig rytmik i sin gutturala insats på skivan. ”Carve perfection” är dessutom i sammanhanget (det är trots allt en demo från början) välproducerad och merparten av de fyra låtarna har antingen refränger eller riff som gör att man kommer ihåg dem långt efter man stängt av skivspelaren. Ser fram emot att få höra nästa demo som skivsläpp nästa år!