Den första delen av artikeln finner du här.

När det gäller det nya Firewind-albumet ”Few agains many” och dess innehåll vurmar Gus G särskilt för titelspåret, vilket han beskriver som som ett tungt och samtidigt dramatiskt spår. ”Losing my mind” har han också varma känslor för, då han tycker att låten väl representerar bandets nya inriktning.

– Den har vårt europeiska sound samtidigt som den har lite av en Alice in Chains-känsla. Vi är inte den sortens band men man kan ändå känna av lite av det där grunge-aktiga rockstuket i den låten.

– Jag ville inte att de nya låtarna skulle påminna om våra gamla låtar. Jag ville inte göra en ny ”Mercenary man”. Jag ville bara skapa nya riff och nya grooves som vi inte gjort förut. Jag tror att vi har saknat det där svänget förut.

"Jag har egentligen aldrig sett mig själv som en innovativ gitarrist. Jag har främst velat bli riktigt bra på en sak, och det är att spela heavy metal."

Gitarristen säger sig ha märkt att publiken verkligen gått igång när Firewind spelat sina tyngre bitar. De mer melodiska stycken har för all del också gått hem, men de har inte väckt lika starka reaktioner. I sann pragmatisk anda ville han därför se till att få in lite mer tungt sväng på nya plattan och tycker själv att han lyckats rätt så bra. Jag ber Gus att beskriva det genomsnittliga Firewind-fanet och får till svar att bandets anhängare finns på två sidor om ett åldersglapp.

– Det är lite märkligt faktiskt. Våra fans är antingen runt tjugo och lite yngre eller äldre rockfans från trettio, fyrtio och uppåt. De förstnämnda gillar väl shredding guitars medan de äldre snarare är inne på old school heavy metal. Så det är lite blandat. De äldre är väldigt trogna fans, samtidigt är det bra att få med sig de yngre också eftersom det är de som har koll på vad som händer inom scenen just nu.

Vill vara bra på en sak

Det är svårt att spekulera kring vilka nya riktningar rockmusiken kan tänkas ta framöver. Jag undrar hur Gus ser på musikalisk utveckling ur sitt gitarristperspektiv. Finns det egentligen något kvar att uträtta som gitarrist, som inte redan har gjorts?

– Det är en intressant fråga, jag vet inte riktigt. Jag har egentligen aldrig sett mig själv som en innovativ gitarrist. Jag har främst velat bli riktigt bra på en sak, och det är att spela heavy metal. Alla har sin egen grej och varje gitarrist är unik på sitt sätt.

Gus framhäver att det finns gränser för hur teknisk eller snabb man kan bli. Visserligen tror han att nästa generation av duktiga gitarristen kommer att flytta fram gränserna ännu ett litet stycke, men det är inget som han själv eftersträvar.

– För mig är det viktigare att kunna uttrycka mig så väl som möjligt genom mitt instrument, det har ett större musikaliskt värde för mig. Du kan blanda stilar eller vad du vill, men om det inte har någon musikalisk substans kommer det inte att bestå tidens tand.

Vad är det du uttrycker? Din person, dina känslor, dina åsikter?

– Ja, jag tycker att det är vad musik i grund och botten handlar om. Det är en fråga om att lära sig att tala genom sitt instrument. Jag försöker att kombinera allt det i mitt sätt att spela. Jag kan uttrycka något dramatiskt, sorgset eller ilsket. Det är som att prata. Det tar tid att lära sig, jag har spelat gitarr i 22 år och jag håller fortfarande på att lära mig hur jag kan göra det ännu bättre. Man måste ta risker för att kunna improvisera och det är inte lätt.

Att leva en dröm

Det var redan vid tio års ålder som Gus plockade upp gitarren och inledde sin strävan mot att bli riktigt bra på att spela heavy metal. Hans tioåriga jag skulle antagligen inte tro sina ögon om han hade kunnat se hur långt han kommit, säger Gus och skrattar.

– Jag är övertygad om att den lilla tioåringen skulle bli väldigt uppspelt. På sätt och vis lever jag verkligen en dröm. Jag har själv svårt att tro att det är sant eftersom jag vet att inte många musiker får möjlighet att göra detta i så stor skala. Jag vet hur det är på en mer normal nivå, för band av Firewinds storlek. Det är inte alla så får resa i privat-jet och spela på fotbollsarenor varje dag. De flesta band åker runt i en buss, om man har tur, och man kör omkring och spelar på små klubbar. Jag är verkligen tacksam för allt det jag har uppnått. Och det är givetvis viktigt att behålla fötterna på jorden och hålla kontakt med verkligheten, och inte tro att det här kommer att vara för evigt. Man får ta det dag för dag och vara glad så länge det varar.

Vad för råd skulle du ge till unga gitarrister som just har börjat spela?

– Jag skulle säga att de bör försöka vara sig själva. Plocka licks och sådant från alla gitarrister som du lyssnar på och gör dem till dina egna. Att utveckla sin egen stil är något som tar tid, det går inte på ett år eller sex månader. Det tar år av ansträngning. Man måste ha tålamod. Jag vet att det kan låta klyschigt, men man måste alltid fortsätta öva.

Experimentet Europa

Med tanke på att Gus är född i Grekland, även om han inte spenderar särskilt mycket tid där nu, frågar jag hur han ser på det ekonomiska krisläget som präglar hans hemland. Främst är det sorgligt, svarar han.

– Jag vet inte vad som är den bästa vägen ur det, eftersom jag inte är så insatt i politik. Dessutom arbetar jag inte i Grekland. Jag vet inte hur jag skulle känna om allt detta hände mig, jag vet ju att det drabbar många som står mig nära. Jag vet inte om det bästa skulle vara att lämna euro-samarbetet. Allt detta med att man är skyldig 300 miljarder är förstås bara skitsnack, det handlar bara om räntor och dåliga affärer som politiker har gjort. Det är inte folkets fel.

– Och alla i Europa verkar inse det, att vi är bara ett experiment, och det är det alla protesterar emot nu. De val vi hade nu senast visar bara hur mycket förvirring som finns i landet. Folk vet vad de inte vill ha men just tror jag inte att de vet vad de vill ha istället. Uppenbarligen ska vi hålla val igen 17 juni, så vi får väl se vad som händer.

– Jag tror att ni i Sverige fattade rätt beslut som inte gick över till euron. Det är det bästa ni har gjort. Men hur som helst, vi är ju musiker och inte politiker, avslutar Gus med ett lätt uppgivet skratt.

I sommar spelar Firewind på ett gäng festivaler. Sedan åker bandet till Kina och Taiwan. Efter det, i september/oktober kommer turen till Storbritannien och övriga Europa.