Jag minns första gången jag hörde en skiva som hade den där spretiga logotypen på baksidan. Det var Napalm Deaths klassiska debutalbum ”Scum”. En skiva som flyttade gränsen för extrem musik längre bort än någon tidigare gjort och frågan är om någon någonsin kommer att göra en liknande förflyttning igen. Det här var 1987. Något år senare hände det igen. Morbid Angel släppte lös sin debut ”Altars of madness” över världen och termen death metal började dyka upp allt flitigare. Efter det kom banden ett efter ett. Entombed, Bolt Thrower, Carcass, alla släpptes de av ett och samma skivbolag: Earache Records i Nottingham.
"Det var grabbarna i Cult of Luna som tjatade om att vi skulle lägga ut musiken där och vi begrep inte vad det var."
Dan Tobin (Earache) om Spotify-lanseringen
Nu har det gått 25 år sedan de släppte sina första skivor. Bolaget som startade som en distributör av obskyr undergroundmusik håller fortfarande till i Nottingham där Digby Pearson startade bolaget. Dan Tobin som har arbetat i över 18 år på skivbolaget berättar hur det hela började.
– Dig var en del av undergroundscenen i stan och publicerade egentligen ett fanzine från början. Men sen ville han gör något mer för scenen så han startade ett väldigt litet distributionsbolag som hette Earache Distribution. Sen rullade det på ganska fort. Och när han släppte skiva nummer tre i bolagets historia som var Napalm Deaths ”Scum” så blev det ett rejält uppsving. Dig var en riktigt pionjär i mina ögon. Han var den förste som gav ut den här typen av extrem musik. Han var ju kompis med några av dem som startade Century Media, Roadrunner och Peaceville men de kom ju inte förrän några år senare. Dig var och är först och främst ett fan av musiken.
– När det gäller Napalm Death så var Dig kompis med bandet och gillade deras musik. Han visste att det fanns musik inspelad och denna inspelning utgjorde så småningom a-sidan på ”Scum”. Faktum var att ingen tog Napalm Death på allvar utan trodde att bandet var ett skämt eftersom de spelade så snabbt. Men Dig var på alla deras spelningar och såg publikens reaktion. När han sedan skickade ut promotionkassetter till media så var det bara tio stycken som gick ut. En gick till tidningen NME som gav bandet förstasidan direkt och en annan gick till radiolegenden John Peel som spelade kassetten varje dag under en hel månad. Därefter var Earache ett bolag att räkna med.
Mycket jobb
Framgången med ”Scum” bäddade för fler framgångar. I slutet av 80-talet föddes det som kom att kallas death metal och Dan berättar att Mick Harris och Bill Steer var de som introducerade många band för Digby genom sitt intresse för tapetrading. Demokassetter med extrem musik skickades runt hela jordklotet med post och kopierades och skickades vidare. På så sätt hittade Earache tidigt band som Morbid Angel, Carcass och Entombed Dan minns den här tiden som oerhört spännande eftersom allting var väldigt nyskapande och Earache var bolaget alla vände sig till i början eftersom det inte fanns några andra bolag som gav ut den här musiken.
– Vi jobbade häcken av oss. Men det var en så spännande tid då och när vi såg hur band som Entombed verkligen blev stora så kändes det oerhört häftigt. Men sen hände något i mitten på 90-talet då black metal kom och som Earache aldrig riktigt gav sig in på utan valde en annan väg. Vi hade några band som Cradle Of Filth och Emperor på kroken men det blev aldrig något av det. Andra halvan av 90-talet blev lite tuffare för oss men det var det nog för alla när det gällde att hitta något nytt. Men jag är stolt över alla band vi släppt skivor med, även de utskällda techno-plattorna vi gav ut. Vi har gett ut över 450 skivor idag och jag är nöjd med varenda en av dem.
– Vi har alltid strävat efter att ge ut musik som spänner över ett brett spektrum, som är nyskapande på något sätt och som gör något nytt. Det gäller än idag. Men då var det inte heller så stor konkurrens mellan bolagen och banden. Folk köpte skivorna och det fanns inget Internet. Idag måste man slåss väldigt mycket bara för att få uppmärksamheten och fokus försvinner från musiken i sig. Men det finns massor med bra musik där ute.
Omfamnar det digitala
Internet förändrade hela musikindustrin. För många skivbolag har det inneburit minskad skivförsäljning. Men Dan berättar att Digby alltid har varit intresserad av teknologin och har alltid varit nyfiken på nya elektroniska prylar som iPods, mp3-splelare och Internet. Redan 1999 slöt Earache sitt första avtal för digital distribution av sin musik 1999. Och Dan räds inte framtiden utan välkomnar teknikens möjligheter. Något som de stora skivbolagens inte gjorde i början och som han anser var deras stora misstag som har stått dem dyrt.
– De stora bolagen oroade sig mest i början men vi försökte anamma det nya direkt. Vi hade en riktigt dålig webbsida redan 1997 där vi marknadsförde vår musik. Så istället för att bekämpa det så tog vi det till oss. Jag älskar vad Internet har gjort för musiken. Idag kan man hitta massor med ny musik man aldrig skulle ha gjort annars via nätet. Om jag berättar om ett band jag gillar för dig så kan du snabbt hitta den musiken och själv bilda dig en uppfattning om det. Förr fick man spara pengar och försöka hitta skivan för att höra vad folk pratade om. Och då var det inte säkert att man gillade vad man hörde. Så på på sätt är det positivt för musiken. Men musik på cd-skiva är nog på väg att dö ut. Musiken däremot mår bra av det.
– Sen har vi Spotify. Jag älskar Spotify. Det har förändrat hela sättet att hitta och lyssna på ny musik. Det var grabbarna i Cult of Luna som tjatade om att vi skulle lägga ut musiken där och vi begrep inte vad det var. Men nu har vi all vår musik där i ett enda stort bibliotek av musik som man kan upptäcka på egen hand. Jag vet att bolag som Century Media och Metal Blade har tagit bort sin musik från Spotify eftersom de tycker att de får för lite betalt. Men det får dem bara att framstå som otidsenliga dinosaurier om du frågar mig.
