Tidigt 00-tal var en traumatisk tid för dödsmetallens brutalaste skola. Cannibal Corpse låg kantrade fram till att Jack Owen lämnade bandet och producenten Erik Rutan styrde upp skutan med “Kill”. Morbid Angel lät alfabetet rulla vidare utan David Vincents lyskraft vid mikrofonen. Decide handlade uteslutande om kontraktsbråk och turerna kring de två avhoppade Hoffmann-bröderna.
 

Långt ifrån Tampa Bay och Morrisound Studios mullrade istället en annan dödsmetallvulkan. 2000 släppte danska Panzerchrist fullträffen “Soul collector” via Köpenhamnsetiketten Mighty Music. En skiva som också är epitetet “klassiker i skymundan”. Men det är uppföljande “Room service” (2003)  denna text kommer att handla om.
 

Full fart, hårdpackad dynamit och livsfarlig aggressivitet. När trummisen Reno Kiilerich (senare session-musiker i Dimmu Borgir) sätter fart gäller det att hålla räcket, annars blir du överkörd. Men utan riff, ingen Larsa Carlsson-gillar på musiken. “Room service” bjuder både en perfekt mix av granithårda mangelkaskader och mörka melodier. De tidstypiska Dimmu Borgir-syntharna ger vissa av låtarna en extra dimension.
 

Trots de musikaliska prestationerna är det låtarna som gör “Room service”. Det korta öppningsspåret “Tomorrow” tillsammans med titelspåret vräker upp så att det ryker och luktar bränt trumskinn. Skivans långsammaste stycke “At the grave” blottar den knivskarpa produktionen som är mer besläktad med Pantera än tradtionell death metal. Ytterst explosivt och medryckande. Som grädde på moset tolkningen av “Metal church” av det amerikanska bandet med samma namn. Upphottad med smattrande baskaggar samt Frederik O´Carroll och Rasmus Henriksens nedstämnda gitarrer är det som att bli insvept i en tornado.
 

Avgörande är också attityden. Varje låt inleds med att Bo Summer vrålar titeln, en välkommen service så lyssnaren inte glömmer bort vilken låt hen lyssnar på. Frasen “death forever panzer” återkommer som slutkläm på samtliga låtar, förutom på tidigare nämnda cover.  Summer, vanligtvis i Illdisposed levererar exakt efter förväntningarna och lite därtill. Han ger de redan stadiga låtarna extra styrka och ett danskt långfinger upp arslet på de som anser att brutal death metal måste komma från USA.