Den högproduktiva Gävlekvartetten Passiv Dödshjälp har knåpat ihop ett slags temaskiva i sjutumsformat som inte, som titeln antyder, handlar om populärkulturella yttranden i etermedia utan om polisbrutalitet och felaktigt maktutövande. Låttitlar som ”På med sirenen” och ”Kåren på spåren” talar sitt tydliga språk, och kombinerat med den tunga våldsamma crust bandet framför sina pamfletter via är ”Skit på repeat” ett starkt ställningstagande som troligtvis de flesta faktiskt kan skriva under på.

Vokalisten Magnus Hellbom låter precis så desperat som man vill ha sin hardcoresång serverad, och ljudbilden är exakt så skitig och dov så att man inte riktigt vet var man ska fokusera någonstans. Ungefär som att lyssna i en häktescell eller det bakre utrymmet i en piketbuss, kanske.

”Sveriges polischef – en horköpande bov”, ”vem fan kan man lita på om Makten är illegal?” och liknande textrader sätter ord på tankar man väl själv tänkt mer än en gång, och i Passiv Dödshjälps händer känns det nästan som om man själv faktiskt för en enda gångs skull skulle våga sig på att visa lite civilkurage nästa gång oskyldiga trakasseras av valfri ordningsmakt på stadens gator. Alltså på ett annat sätt än som de flesta, att med ena handen i Gott & Blandat-påsen och den andra på fjärrkontrollen kommentera diverse Youtubefilmer med ett högst oproduktivt ”fy fan de asen”.