Riddarna förnekar sig inte. Inte ens ett år efter den självbetitlade debuten står exilgotlänningarna med nio nya spår klara och bestämer sig för att daska oss i ändan med dem i form av den endast tjugotre minuter långa ”Bakom molnen”. Med en betydligt mer påtaglig svärta än sin föregångare visar ”Bakom molnen” en helt annan sida av det som förra våren var min solskenspeppigaste sjunga-med-alldeles-för-högt-vid-fel-tillfällen-skiva.

En snabb titt på låttitlarna säger detsamma, ”Helvete”, ”Ner ner ner”, ”Det kommer aldrig att gå” och ”Jag har gjort fel” är bara fyra av exemplen på humörsvängningarna trion utsatts för sedan sist. Dock är det ingen större skillnad på kvaliteten i låtmaterialet, och inte heller på den direkta käftsmällsattacken bandet allt som oftast ger, både på scen och på skiva. Någon gjorde jämförelser med galenpannorna i Death From Above 1979, och själv hör jag tydliga spår av både malande krautrock och mörk new wave à la Joy Division, inte minst på grund av att Patrik Jakubowskis bas beretts betydligt mer utrymme i det nya materialet.

Och både titelspåret och därpå följande ”Vakna till liv” för tankarna en hel del till Division of Laura Lee, och sämre associationer kan man definitivt väcka! Åtminstone i mina ögon/öron. Vill man leta brister i ”Bakom molnen” skulle man kunna säga att den är aldeles för kort, men det betyder ju mest bara att man inte behöver vänta allt för länge på att höra den en gång till. Och det är ju sällan man glatt och ogenerat sjunger med i en textrad som ”Vi är på väg åt helvete, alla vet det och alla ser” och på riktigt blir glad av det.

Femlåtarskassetten “The death” damp ner i postboxen med endast orden “”Nytt metal/punkband, Suffer the Pain – checka in!” som medföljande information, och självklart blir man nyfiken. Särskilt om man är kassettfetischist och dessutom snart på väg att släppa egna alster i just detta format.

”The death” inleds med ett par sekunders ambient drone innan d-takten smattrar igång i inledande ”Ninth circle of hell”, och här går det undan så utav helvete! Jag vet själv inte riktig tom det är gammal Stockholmsdöds eller nutida käng jag hör, men det verkar inte som om det finns någon anledning att bestämma sig heller. Suffer the Pain dundrar på i sin egen fåra, och kvaliteten på en kassettinspelning gör bara ännu mer för att förhöja den obskyrt skitiga fuck the mainstream-känsla jag helt vilt gissar att bandet vill förmedla.

Fyra egna låtar avverkas i den här stilen, varav en betitlad ”The death” och en betitlad ”Suffer the pain” (vågar man gissa att låtarna skrevs innan bandnamnet sattes?) såväl som den något malplacerade Roky Erickson-covern ”Bloody hammer”, en av de få låtar av denna (i vissa kretsar) legend jag faktiskt känner till sedan tidigare. Malplacerad just för att den i sitt originalutförande är en ganska långsamt lunkande historia, vilket inte direkt kan sägas om resterande material på den här kassetten. Dock lyckas Suffer the Pain ta sig an den och göra även den till en snabbmanglande dödscrustkänga i blixtrande d-takt.

På det hela taget har Suffer the Pain bidragit till att förgylla min fredagkväll, och med ett resultat som låter som ett möte mellan väldigt, väldigt tidiga Entombed och göteborgscrustkvintetten Fredag den 13:e ser framtiden ljus (?) ut för ett nytt lokalt metal/punkband.