Det är onekligen ingen lätt uppgift Mad Artwork tagit på sig när de med en lätt kaxig inställning föresatt sig att utveckla och förnya den progressiva rocken. Under ledning av Gabbi Dluzewski (gitarr/blockflöjt/sång) tar Uppsalakvintetten avstamp i vad gamla hjältar som Led Zeppelin, Deep Purple, Yes, Beatles, Uriah Heep och Gentle Giant en gång i tiden initierade.

På debutplattan ”I still breathe” genljuder dessutom ekon från andra svenska stjärnskott där The Flower Kings, Moon Safaris och Opeths stilgrepp går att urskilja – i väl avvägt samspel med tongångar från svensk folklore. Mad Artwork är ett ytterst expressivt rockband som vill väldigt mycket och med god hjälp av sitt kunnande även klarar av att prestera mycket, på relativt kort tid. De fyra spåren på ”I still breathe” har generösa speltider på mellan 8,37 och 12,31 minuter där albumets totaltid uppgår till inte mindre än 41,36 minuter. Denna insikt ger en föraning om att intentionen är att släppa en debut som utforskar nya musikaliska marker, spränger gränser och låter varje enskild bandmedlems potential komma till sin rätt.

Åtta år efter bandets bildande ryms det inga tomma toner eller transportsträckor med lika ovidkommande som ointressanta soloutflykter i ett gäspframkallande vakuum bortom det acceptabla på debuten. Detta varsel om den bakomliggande avsikten visar sig stämma med all önskvärd tydlighet. Det är avgjort så att Mad Artwork rör sig över en färgsprakande palett där ett brett spektrum av nyanser, uttryck och tekniker gör sig gällande. Grundformen som ”I still breathe” rör sig över ger ett genomgående episkt och stundtals teatralt intryck, där en viss anstrykning av musikal tar över.

År 2007 och 2009 vann Mad Artwork musiktävlingen Musik Direkt med låtarna ”See what there is” respektive ”I still breathe”. Båda dessa spår återfinns nu på debutplattan som släpps den 10 oktober. Dessa dryga 42 minuter rymmer med andra ord både äldre men också nyare material, men det är inte desto mindre variationsrikt och oförutsägbart. De fyra var och en för sig unika låtarna rymmer inte bara ett flöde av ekvilibristiska exkursioner där den eklektiska penseln skapar stiliserade figurer, utan de präglas dessutom av både stämning och atmosfär i framför allt de lugna partierna – som också utmärker sig som det ovan nämnda inslaget av musikteater.

Under en tidsrymd på 8-12 minuter kan en slipad kompositör få mycket att hända och Gabbi Dluzewski tar Andreas Berglund (trummor/percussion), Daniel Dluzewski (bas/blockflöjt/körsång), Simon Forsberg (svensk bouzouki, akustisk gitarr, banjo, körsång) och Therés Engström (sång; King Albatross) till hjälp för att förverkliga sin vision. De tar verkligen tillfället i akt, och på gott och ont vill de uttrycka mesta möjliga av sina musikaliska innovationer. Det gör att materialet tenderar att svaja och kännas aningen ojämnt.

Spåret ”Locket in a lie” ter sig bitvis fragmentarisk, utan någon fullt ut naturlig röd tråd, genom det kuperade ljudlandskapet som man skulle önska. Mad Artwork håller dock de elementära beståndsdelarna inom proggrock tätt intill kroppen och vårdar gitarrstämmor, soloutflykter, tempo- och taktbyten och virtuosimpregnerade riffattacker likt dyrgripar. Förutom den exemplariskt spelskickliga ensemblen från Uppsala har gästmusikerna Andreas Hellqvist (orgel; Trinity, Arnesen Bluesband, Apan & Grodan m.fl.) fått en framträdande roll. Andreas lyfter ljudbilden med ett välkommet Jon Lord-minnande orgelspel som förstärker den organiska implicita blueskänsla som finns i Mad Artworks progressiva hybrid.