Som enda svenska demoband ska Planet Rain få spela på samma scen som de största hårdrocksnamnen i världen på slovenska festivalen Metalcamp i sommar. De har dock ingen aning om hur de ska ta sig dit.

– Vi måste ju ha en minibuss på grund av alla prylar vi ska ha med oss, säger Tommy.

Ganska snabbt upptäckte de att inte en enda biluthyrningsfirma i Sverige tänker hyra ut en om de ska ta den till Slovenien. Gammal öststat med mycket kriminalitet och så, vet ni.

”Vi vill komma så långt bort det går från den vanliga dödsmetall-slentrianen.”

– Vi har ringt varenda kotte men alla tvärvägrar, fortsätter han.

De har övervägt andra transportmedel fram och tillbaka men till slut kommit fram till att de verkligen måste ha en minibuss.

– Kanske någon av Slavestates läsare har en gammal buss som de inte använder? säger Bosse.

Planet Rains historia började redan 1997 när Pär Sving (sång och gitarr) körde igång ”Zweihander”. Det lät en hel del powermetal och med tanke på att det tungvrickande tyska bandnamnet betyder ”tvåhandssvärd” kan ni ju gissa vad texterna avhandlade.

Efter att ha slagit sig ihop med trummisen Tommy Holmer (Undivine) blev det mer och mer Devin Townsend inbakat i musiken. Nu för tiden är all power metal bortforslad från låtarna.

– Vi är definitivt inspirerade av Strapping Young Lad och Devin men jag tycker väldigt lite av musiken låter likadan. Det är nog mer just stämningen vi vill åt, säger Pär.

Tittar man på Myspace märker man att han har rätt. En övervägande del av alla som lägger till Planet Rain som favoriter har redan Devin eller SYL på samma lista.

Det är alltid svårt att kategorisera sin egen musik men på frågan om de vill beskriva den blir svaret ändå: ”melodiös dödsmetall”. Det suckas i sofforna.

– Man blir så lätt förknippad med In Flames och Göteborgs-scenen. Men vad ska man säga, vi spelar dödsmetall som är melodiös fastän det är mil ifrån det de gör på västkusten, säger Bosse som är ny som gitarrist sedan december.

Texterna som Tommy står för är heller ingenting man tuggar i sig i första taget.

– Vi vill komma så långt bort det går från den vanliga dödsmetall-slentrianen. Jag vill gärna skriva om historia och mytologi men det får aldrig bli standardiserat, säger Tommy.

– Låten ”Sunder” är till exempel byggd på boken med samma namn. Det handlar om kosmiska, andliga funderingar, säger han och får genast beröm av bandmedlemmarna för sin otippade formulering.

Även om hårdrocksskribenter varit snabba att höja Planet Rain till skyarna har inget skivbolag nappat ännu. Det tycker hela gänget är väldigt konstigt.

– Det släpps så fruktansvärt mycket skit, speciellt sån där semitung smörja med trallsång på refrängerna, säger Tommy.

– Det går ju 75 band på dussinet av dem!