Ronnie Hammarstedt är måttligt imponerad av deppigt projekt från australiensare på solokvist.
Deadspace - "The promise of oblivion"
(Egen utgåva) §
Publicerad
2015-04-28

 

Att mixa musikaliska genrer är inget ovanligt inom metal, även om den rådande trenden är att renodla de redan existerande genrerna. Australiensiska Deadspace är ett soloprojekt från Chris Gebauer (Earth Rot/Sensory Amusia), avsett att fungera som ett sätt för upphovsmannen att hantera sina depressiva tankar.

Rent temamässigt är det nära att gå till svenska The Shining som referens och även musikaliskt går det att dra vissa paralleller till svenskarna på ”The promise of oblivion”. Men där The Shining gör allting rätt genom väva djupa mattor av nattsvart ångest är Deadspace mer som ett lapptäcke av spretiga impulser och ogenomtänkta idéer.

Det finns många musikaliska kvaliteer hos projektet, men både arrangemangen och produktion spretar så pass mycket att man redan i det inledane titelspåret tappar all bäring. Det är mycket Type O Negative, en del black metal och alldeles för mycket Isis. Ibland låter det tight och rätt vackert, som i ”With tears of callous lust”. Men att blanda polerad postrock (backad av tydligt programmerade trummor) med distade primalskrik och alldeles för många  AoR-solon gör att Deadspace blir totalt identitetslöst.

Produktionsmässigt är det samma visa. Vissa instrument, som trummor och piano, framträder med total klarhet medan gitarrerna låter som om de vore inspelade i en städskrubb. Chris mikrofon låter också som om den åkt i golvet för många gånger. Däremot är sologitarren krispig som en vårvind. Skulle detta varit en demo kunde man kanske ha haft överseende med ett band som inte riktigt hittat hem än. Kanske.