Topbanner
Förortspunkarna En Svensk Tiger släpper i dagarna sitt debutalbum ”Versace style”, det enligt utsago bästa punkalbumet på sisådär tjugofem år. Michael Porali har pratat med sångaren, tillika gitarristen, Päkka.

När Päkka, eller Per som han presenterar sig till vardags, sångare och gitarrist i trion En Svensk Tiger ringer upp denna måndagseftermiddag är han halvt undanskymd bakom både trafikbrus och dålig mobilmottagning, något som kommer att hålla i sig konstant under samtalets gång. Tur då att han har desto mer att säga, den här åsiktsmaskinen stoppar man inte i första taget.

"För oss symboliserar namnet en hel samhällsmentalitet som vi vänder oss starkt emot."

I låtarna på ”Versace style” återfinns ett ovanligt rikt persongalleri, något som tydligen är hämtat rakt från trions, och kanske framför allt deras hemstads, egen verklighet. Balladen ”Gustavsgatan 58” är kanske ett av de tydligaste exemplen.

– Ja, det finns faktiskt en bordell där. Låten handlar om en tjeckisk tjej som hamnat i Sverige genom prostitution, mitt i villaidyllen i Munkebäck (en relativt välbärgad stadsdel i östra Göteborg, red. anm.). Jag trodde knappt det var sant att den fanns, men jag var ju tvungen att åka dit och kolla, och visst är det så! Mitt ibland lekande villabarn ligger ett hus med övertäckta fönster. Det är skrämmande att ingen reagerat, särskilt i ett sådant område där alla ser ut att känna alla. Vårt mål med låten är att uppmärksamma er alla på att det sker mitt ibland oss, och framför allt att skapa opinion så vi kan få bordellen stängd!


Lokalfärg och metaforer

Vidare återfinns berättelser om Tom från Högsbo som förefaller ha halkat igenom vårt sociala skyddsnät, Anna från Sannaplan som verkar vara världens bästa flickvän (om än inte Pers nuvarande) och kanske allra främst exet Sandra som måste dö efter att ha förstört berättarjagets hela livssituation.

– Jag ville dels skriva en sorglig kärleksballad, och även om känslorna i texten är autentiska ville jag skildra dem utifrån en psykopats synvinkel. Så å ena sidan kan man tolka ”Sandra måste dö” som en fiktiv berättelse, men kanske ännu mer som en metafor för att komma över någon, alltså döda den del av honom eller henne man själv har inom sig, förklarar textförfattaren och ger med ens ett intryck av att vara minst lika känslosam som politiskt medveten.

Även om ”Versace style” är en punkplatta utöver det vanliga är det just det ovanliga i textförfattandet jag fastnat för, men samtidigt försöker jag ta reda på hur En Svensk Tiger blev just En Svensk Tiger.

– Det började för nästan tio år sedan när vi, ett gäng klasskamrater från Flatåsskolan (Högsbo, Göteborg – red anm.), började spela mest på skoj. Sedan har vi haft en del uppehåll, och även om det alltid har varit punk för oss är det först på senare år vi börjat inse vad det egentligen är vi vill göra. Dessutom tycker jag inte att det har kommit särskilt mycket bra punk de senaste tjugofem åren, fortsätter den karismatiske frontmannen.

– Däremot är jag fantastiskt nöjd med skivan vi gjort!


Patent på tigern

Så stora ord bör åtföljas av en framtidsplan, och en sådan har trion – och inte en helt vanlig sådan.

– Först och främst ska vi lösa en juridisk tvist med Beredskapsmuséet, de som äger rättigheterna till den svenska tigern. De har faktiskt en jurist som exklusivt driver de här frågorna, och vi frågade faktiskt först om vi fick använda både bilden och namnet, vilket gick bra så länge de fick läsa våra texter och håva in provision på sålda skivor. Därför beslutade vi oss för att endast behålla namnet, och det finns inte en chans i helvete att vi byter! ryter Per mellan spårvagnsgnisslet med ett eftertryck som verkligen får mig att tro på att trion är beredda att starta krig för rättigheterna.

– Det handlar inte bara om bilden, för oss symboliserar namnet en hel samhällsmentalitet som vi vänder oss starkt emot, fortsätter mitt intervjuoffer och återknyter till de tysta grannar som medverkar till att tidigare nämnda bordell inte är stängd för länge sedan.

– Vi har till och med registrerat namnet för artistiskt bruk hos PRV, inte så mycket för Beredskapsmuséets skull som för att vi inte ville att någon annat band skulle sno det av oss, förklarar en nu nästan upprörd vokalist och kostar på sig att förklara hur patent och varumärkesregistrering fungerar, något jag tacksamt tar emot då min kunskap i ämnet är något begränsad.

Förutom denna, förhoppningsvis snart avslutade tvist är bandets närmaste planer att komma ut på vägarna så mycket som möjligt och så mycket som en musikkarriär kombinerat med ett ”vanligt” yrkesliv tillåter, och det förhoppningsvis under sitt rätta epitet – En Svensk Tiger.


Fotnot: Bakgrundsinformation om bilden och frasen ”En svensk tiger” återfinns här.