Topb
Med sin femte fullängdare sedan starten 1998 kammar death-grind-bandet Lock Up hem fyra av fem möjliga i betyg, när Jocke Svensson recenserar.
Lock Up - "The dregs of Hades"
(Listenable Records) § § § §
Publicerad
2021-10-21

 

Lock Up slog ned som födelsedagsnapalm 1999, med medlemmar man aldrig trodde skulle spela ihop. Det var knappt så man visste att det ens gick att ha band ihop över landsgränserna. Internet var lite halvnytt och dåtidens logistik för ett rep orkar jag knappt tänka på. Men det gjorde det bara ännu råare.

 

Jag har ärligt talat knappt hört Lock Up på skiva sedan 2002 års ”Hate breeds suffering”. Ibland blir det bara så. Man tänker kolla upp ett band vidare, men det blir av någon outgrundlig anledning aldrig av. Det är som min eviga ”jag ska bara” med Rotting Christ, som har pågått sedan mitten av 90-talet. Men snart så…

 

Åter till ämnet. Med fler medlemsbyten än Mayhem, är Lock Up nu tillbaka med sin femte fullängdare ”The dregs of Hades”. Det är ett mangelpaket av rang som bjuder upp till dans. Nick Barker har fått ge plats för Adam Jarvis, men det går inte saktare för det. Inte alls faktiskt. Det vevas som aldrig förr. Inte så konstigt, med både Pig Destroyer och Misery Index i ryggsäcken. Tompa Lindberg är även tillbaka och delar de vokala insatserna med Kevin Sharp, som tog över efter Tompa 2014.
Jag har alltid uppskattat dynamiken som blir när två sångare delar på vokalerna. Och då båda har unika, igenkännliga röster, så blir det en riktigt bra mix. Tompa har sin vansinniga röst, som ändå är kontrollerad och fokuserad, medan Kevin ibland blir som en skenande häst och skriker som om Motorsågsmassakerns sista kvart hade haft ett PA med bra kompressor.

 

Shane Embury, detta outtröttliga, kreativa geni till dampunge som på ålderns höst fortfarande dyrkar att åka runt i kalla minibussar över hela världen med sina 453 olika projekt och dra på sig östeuropeiska förkylningar. DET, mina vänner, är fan dedikation. Att klaga på att basen är tung när man har 3 gig om året, är som att klaga på när morsan bjuder på gourmetmat, i jämförelse.

 

Det är en stabil bjässe som stångat sig fram till skivhyllan, det här. Riffen är snygga och intressanta. De blandar klassiska punkriff, några thrashstänkare, grindmangel, slöa partier och störda, halvtekniska riff i ett osaligt och uppstyrt sammelsurium.
 

Om millenniumbarnen kunde sluta vara så självcentrerade och sluta med att bara ladda upp selfievideor på Youtube där de ska spela tekniskt och snabbt, och istället kasta några getögon på den gamla skolans mest rutinerade gubbar, så hade de lärt sig ett och annat. Lock Up är ett lysande exempel på brutalitet som är skitig, men med en jävla finess.

 

 

 

https://listenable-records.bandcamp.com/album/the-dregs-of-hades-2

 

 

Se videon till låten "Inside Cthulhu's eye", hämtad från albumet "The dregs of Hades"