Oomph är ett av de största och mest inflytelserika banden inom tysk industriell metal. De anses till och med vara grundarna av Neue Deutsche Härte, den musikstil som Rammstein gjorde världsberömd. Oomph har dock inte fastnat i det facket utan har utforskat andra musikstilar, vilket har lett till kritik från äldre fans. Senaste plattan, “Des Wahnsinns Fette Beute” från 2012, fick ett ljummet mottagande på grund av dess poppigare och lättsammare inställning. Med nya skivan “XXV” som släpptes i slutet av juli är bandet tillbaka i ett dystrare och rockigare sound, fast utan att repetera sig. Då undertecknad träffar sångaren och frontmannen Dero börjar han med att beskriva den nya skivan.

– Jag tycker den är rätt varierande men det finns en mörk tråd som går igenom alla 14 låtarna. Vi ser verkligen fram emot att spela dem live! De är mer rockorienterade och vi formade dem just med tanke på hur de kommer att låta när vi framför dem på scenen. Så vi har reducerat de elektroniska elementen och gått tillbaka till mer av ett ursprungligt rocksound. Det är vad vi står för, att aldrig klänga sig fast vid det förra albumet och upprepa det med nya texter. Man kan inte tillfredsställa alla och vi kan inte lyssna på vad några fans säger att de gillar, för då vore vi inte ärliga mot oss själva.

Fjorton nyanser av svart

När jag intervjuade Dero för två år sedan sa han att de redan hade 30 låtar och att skivan skulle komma ut snarast. Varför tog det så lång tid?

– Det var svårt att välja de rätta låtarna. Vi la till några också efter ett par jamsessioner. Hela processen tog så lång tid för vi ville vara helt nöjda. Resultatet är riktigt coolt och reflekterar olika fasetter av det mörka i livet. Skivan är “14 shades of black”! Det finns många olika sätt att uttrycka mörkret på, så det finns upptempo, grooviga, mellanhårda och långsamma ballader på plattan. Vi vill att det ska kännas som en berg- och dalbanefärd.

Oomphs tidigare alster utmärkte sig genom filmiska inlägg som citat från “Psycho”, “Exorcisten” och instrumentala atmosfäriska mellanspel som hade passat bra som ett filmsoundtrack. Är det något som vi kan få höra igen?

– Inte direkt men Crap (gitarr, keyboards) gör liknande saker för introna. Vi ville som sagt var skära ner på det elektroniska så nu är det mer orkestralt med körer, stråkar och riktiga, traditionella instrument. Kanske kommer vi ha mer instrumentalt i framtiden men på den här skivan är det låtar med sång och text som gäller.

“XXV” är samproducerad med Simon Michael från bandet Subway to Sally. I det förflutna har Oomph arbetat med en hel del tyska storheter som punklegenden Nina Hagen (på låten “Fieber”). Dero berättar hur det gick till:

– Vi ringde bara upp henne! På den tiden bodde hon på Ibiza.  Hon sa att hon kände till oss och tyckte vår musik var cool, så vi skickade henne låten och två veckor senare var vi i studion med henne. Hon var så professionell och mångsidig med sin röst. Den är otrolig och hon kan sjunga allt från rock och punk till opera. Det är inga sådana samarbeten på nya plattan men vi är öppna för förslag. Man kan inte forcera fram sådant, det händer bara naturligt.

2014 var egentligen Oomphs 25-årsjubileum men i år firar de att de startade som ett liveband 1990, så nya plattan heter “XXV” med romerska siffror.

– Vi tycker det är mer intressant så! Man vet aldrig hur man kan tolka det. Det kan ju också ha något att göra med X- och Y-kromosomer. Vi gillar att vrida på saker och få folk att försöka gissa vad vi egentligen menar.

Vikten av att prova nya saker

Förra året gjorde Oomph ett specialuppträdande med helnakna kroppsmålade dansare på den stora Wave Gothic Treffen-festivalen i Leipzig. Dero hade precis poserat halvnaken och fastbunden i en serie konstnärliga bondagebilder för fotografen Ronny Zeisberg som också hjälpte bandet att iscensätta den vågade showen. Är det här en ny inriktning och hade inte Dero själv sagt att samhället är översexualiserat?

– Vi hade chansen att göra det så vi körde på! Det är vad vi står för, att alltid prova på nya saker. Man försöker inte att tänka så mycket på vad som är rätt eller fel. Det viktiga är att vara fri som en artist och inte skapa sina egna tankespärrar som hämmar en. När det är för mycket logik i musiken blir det tråkigt. Fast är det för mycket hjärta kan det också bli enahanda. Det är viktigt att hitta en balans mellan båda. Jag sa och tycker att allt är lite väl fixerat på det sexuella men så är det med oss, man vet aldrig riktigt vad vi menar. 

– Meningen är att folk ska ifrågasätta oss och undra om vi menar allvar eller driver med dem. Ju fler frågetecken som tas upp desto mer skapas. Utropstecken är tråkiga och självklara! Den mörkare sidan av sexualiteten har alltid funnits i min själ så det var dags att släppa ut den. Men som jag sa, jag tycker inte om att repetera mig själv så nu har ni sett den sidan av mig. Det finns många fler som jag förhoppningsvis kan visa. 

Är det fortfarande möjligt att chockera?

– Kanske måste vi bygga nya murar så att vi kan riva dem? I vårt samhälle finns det inga tabun kvar så vi måste nog skapa nya. Det finns i andra samhällen men religiös fundamentalism har funnits så länge mänskligheten har existerat. Vi tycker de är chockerande men vår frihet skrämmer dem. Det är inte vår rätt att reagera och döma dem. I vissa kretsar är vår livsstil svår att förstå. Vi kan inte tvinga och projicera vår typ av demokrati på dem. Det är många samhällen som inte vill leva som oss och det måste vi lära oss att acceptera så länge de inte försöker att utrota vår frihet. 

– Det är en farlig balansgång, som med det som hände i Paris med terroristattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo. Man behövde en syndabock och folk generaliserar alltid. Det är mycket skrämmande för som de flesta vet är det bara en liten del av muslimerna som reagerar så fundamentalistiskt. Media måste alltid ha någon att skylla på så de rapporterar alltid från de länderna. Samma sak i USA där de bara berättar om brott som har begåtts av svarta. Vi måste vara försiktiga och skeptiska över vad nyheterna försöker säga oss. Våra barn måste lära sig att de ständigt blir manipulerade även i ett så kallat “fritt” samhälle som Tyskland.

I morgon förljer den andra och avslutande delen av Maria Bergmans intervju med Oomph.