Album nummer två från Martikor är en djupdykning ner i det mänskliga psyket med sludge- och post-black metal som soundtrack. Lars Ekenryd har lyssnat och tyckt till om plattan, som han ger tre välförtjänta paragraftecken.
Martikor - "Acedia"
(Independent) § § §
Publicerad
2024-04-12

 

Martikors andra album, "Acedia", visa sig vara en djupgående analys av människans känsloliv och det mänskliga psyket. Trion Lenn (gitarr/sång/keyboard), Moe (gitarr) och Glen (bas) gräver under drygt 50 minuter ner sig i komplexiteten av sorg, självtvivel och i slutänden själslig apati. Efter sin imponerande debut med "Soliloquy" levererar det San Francisco-baserade bandet sju fängslande spår som visar upp en unik blandning av atmosfäriskt shoegaze, slam-, sludge- och post-black metal jämte en rad experimentella strukturer.

 

Albumets produktion är skarp och dynamisk, vilket gör att varje instrument kan lysa igenom samtidigt som den bibehåller en sammanhållen och atmosfärisk ljudbild. Mastrad av Jack Shirley på Atomic Garden Studio, känd för sitt arbete med band som Drowningman och Deafheaven, presenterar "Acedia" ett ljudlandskap som manar till introspektion och känslomässig resonans. Albumet innehåller dessutom samarbeten med Heidie från Glacial Fall på sång, Keenan från Felsenmirror bakom trummorna och Kakophonix på cello i låten ”Coiled”, vilka alla lägger till lager av djup och intrikata infall till Martikors redan fylliga sound.

 

Från de spöklika gitarrerna i introt till öppningsspåret, "Soothing rattle", till de dissonanta och tunga crescendon som dominerar i stort sett varje låt, ledsagar Martikor lyssnarna på en resa genom det mänskliga psykets mörkaste skrymslen och vrår. Kompositören Lenns vision för "Acedia" är tydlig då varje spår konfronterar oss med rå intensitet och provocerande ärlighet. "Elegy" och "Coiled" utforskar upplevelsen av förlust och hämtar inspiration från Lenns egna drömmar om avlidna nära och kära. Dessa låtar väver ihop dystra melodier, ångestladdad sång och gastkramande texter och skapar en djupt personlig och känslomässig berättelse som väcker gensvar hos lyssnaren.

 

Men mitt i dysterheten erbjuder ändå "Awake" och titelspåret "Acedia" glimtar av hopp och transcendens. På "Acedia" demonstrerar Martikor att de behärskar sitt hantverk, inte minst genom att skapa en ljudväv som är både intagande och svår på en och samma gång. Genom en sömlöst blanda element av bland annat postmetal, slammetal och allomslutande texturer bjuder Martikor in lyssnarna till att omfamna andlig apati som en väg till lugn, ett existerande helt enkelt för existensens egen skull.  

 

 

 

https://martikor.bandcamp.com/