Det verkar vara något i vattnet i Dalarna. Stonerrock och doom frodas där likt det tidigare gjorde (och faktiskt gör fortfarande) i Örebro. Dels har vi Krökbacken-festivalen, denna årliga oas för allt tungt och dammigt, och dels har vi eminenta band som till exempel Mushroom Caravan Overdrive. Och så Gaupa såklart och ”Feberdröm” är deras andra fullängdare efter den smått succéartade debuten. Soundet grundar sig, föga förvånande, i riffbaserad stonerrock, men med en hel del utflykter i både tyngre doom och psykedelia. Det sistnämnda inte till någon liten del tack vare Emma Näslund vars svävande och uppmärksamhetskrävande stämma skänker låtarna både ett drömskt skimmer och en edge de annars saknat.

 Musiken på ”Feberdröm” är nära besläktad med Truckfighters mer progressiva variant av stoner och fuzz, men med en stark retrovinkling. Och det är just där Gaupa tappar mig. Jag är nämligen svårt allergisk mot allt som faller under ”retrorock”-paraplyet, eller det som i Göteborg kallas för medaljongrock.
Men med det inte sagt att det är dåligt. Kvaliteterna är uppenbara och det finns uppenbarligen folk som gillar den här typen av bakåtsträvarstoner. Jag är dock inte en av dom. Men hade Gaupa fokuserat mer på det hårda svänget och på de grymma riffen som finns där och mindre på att leta referenser i de djupaste vinylbackarna från sjuttiotalet så hade betyget blivit högre även från mig.

https://gaupaband.bandcamp.com/