VIII: Lokpest önskas igen.

Tillfällena har varit många då jag blickar tillbaka för att minnas musik från en annan tid. I Göteborg fanns på 1990-talet en musiktävling som hette Rockslaget där tidiga upplagor av Göteborgsscenens nutida giganter fick genomföra sina första elddop. Psychobetabuckdown hette en orkester som låg rätt i tiden 1995 med politiska texter och amerikanskinfluerad rapmetall á la Rage Against the Machine med tydliga Helmet-flörtar. Med Martin Westerstrand bakom mikrofonen sopade de banan fullständigt och tog hem tävlingen och vann förutom äran inspelning och utgivning av en mini-CD. Oerhört stort och prestigefullt.

Året därpå hamnade Westerstrand i final på nytt. Sidoprojektet Lok med medlemmar ur bland annat Psychobetabuckdown och Hyperhug hade avancerat i deltävlingar och via semifinal nått Lisebergs stora scen. Lok vann och sedan gick det fort. Som vinnare av Partillerocken samma säsong, där de även där kammat hem utgivning av en mini-cd, fick de om jag inte minns fel erbjudandet att slå ihop de bägge förstapriserna till att ge ut en mer påkostad mini-skiva.

Vi spolar fram till 2002. Lok-medlemmarna har bestämt sig för att gå skilda vägar. 8000 personer har sagt hej då och farväl på Heden mitt i ett sommarvarmt Göteborg. Tre album på lika många år får räcka. Delar av Lok blir till slut Lillasyster som fortfarande kämpar tappert, långt utanför de flesta Lok-anhängares intressesfär.

Gothenburg Sound Festival är en årlig tillställning som brukar väcka liv i insomnade band. Ice Age, Ceremonial Oath, Gardenian, B-Thong och Pagandom har fått äran att tjugo år efter sin glanstid som småklubbarnas okrönta kungar få spela inför en riktigt stor publik. 2016 hoppas jag att Lok står på scen och Martin Westerstrands raspiga stämma får vråla ”Lok står när de andra faller” och ”Sug min”. Delar av repertoar har åldrats med värdighet, andra inte. Men ”Sunk 500” (2000) håller ännu. ”Kompanjoner” har det driv väldigt många hardcore-flörtande rockband letar efter. ”Gud ditt svin” förstår jag bättre idag än då. Och slamriga ”1983” bredsladdar med gruset rakt i ögat.

De som påstår att Westerstrand-ledda Lillasyster är en acceptabel fortsättning på Lok bör skriva in sig frivilligt på anstalt. Om Westerstrand var stjärnan så var trummisen och den musikaliske ansvarstagaren Johan Reivén hjärnan, kungen, hjälten och egentligen allting.