– Min bror var punkare och min mamma gillade rock 'n' roll. Så det naturliga upproret var att börja lyssna på hårdrock. Jag gick på min första hårdrocksspelning när jag var i 13-årsåldern när Guns N' Roses och Metallica kom till stan. Och i 15-årsåldern blev jag allt mer intresserad av black metal. 



Det säger Johanna Sadonis. Hon är bosatt i Berlin där hon driver rockklubben Kill 'em all och jobbar som DJ. Band har hon spelat i av och till i 20 års tid men på senare år känner vi henne mest från The Oath som 2014 släppte sitt enda album innan projektet gick i graven. Men mer om det senare. Johanna Sadonis släpper nu en ny platta. Denna gång med sitt eget band Lucifer. En skiva som lutar sig mer åt det sena 70-talets och tidiga 80-talets hårdrock. Men vad var det i just hårdrocken som lockade henne?


– Jag var väldigt inåtvänd som barn. Jag kände mig tidigt som en outsider. Hårdrocken var en känslomässig vän som jag kunde vända mig till och som levererade en större upplevelse än något annat i mitt universum som jag hade i huvudet. Inte många andra gillade hårdrock i skolan så jag och några punkare stod och hängde i ett hörn på rasterna. Det var först några år senare när jag började gå på spelningar som jag fick fler vänner. Så man kan säga att hårdrocken var en sorts känslomässig välsignelse för mig som alltid känt mig utanför. 



"Jag hade investerat så mycket tid och känslor i The Oath som jag inte ville skulle gå förlorade."

The Oath dör, Lucifer lever


När jag intervjuade Linnea Olsson för Slavestate i samband med The Oaths skivsläpp för ett drygt år sedan så beskrev hon bandet som kaotiskt utan att egentligen gå in på några detaljer. Bara några månader senare annonserades bandets dödsruna. The Oath blev två år gammalt. Detaljerna om orsaken till dödsfallet är få och ingen verkar vlja prata om varför det gick som det gick. Kvar finns bara skivan som ett mästerligt testamente. Johanna hade massor av planer för The Oath och energin som hon hade kvar ville hon använda till någontning vettigt. Svaret blev Lucifer.


– Jag hade investerat så mycket tid och känslor i The Oath som jag inte ville skulle gå förlorade. Så konceptet för Lucifer föddes ganska snart efter att The Oath försvann. Som tur var hade jag både basisten Dino Gollnick (som även spelade i The Oath) och trummisen Andrew Prestridge med mig när jag startade upp Lucifer.

– Sedan föreslog faktiskt Lee Dorrian som driver skivbolaget Rise Above att jag skulle fråga Gaz Jennings (Catherdral, Death Penalty) som tydligen gillat The Oath om han kunde spela gitarr. Den mannen skakar fram riff ur rockärmen som en trollkarl så när jag frågade honom och förklarade vad jag var ute efter så hängde han på direkt och skrev många av grunderna till låtarna på plattan direkt. 



Vad var det du ville göra med Lucifer på den här skivan?


– Jag ville inte upprepa det jag gjorde med The Oath även om min musikaliska kärna fortfarande är den samma som då med Black Sabbath och New Wave Of British Heavy Metal. Den här skivan har tyngdpunkten mer på rocken från 70-talet och doom metal. Musiken blev lite mindre rå den här gången. Det är mer känslor.

– När Gaz undrade vilken sorts riff jag ville ha på skivan så gav jag honom några referenser som Black Sabbath kring "Technical ecstasy" och Scorpions "In trance" bland annat. Jag fick tillbaka massor med riff och låtidéer som jag gick igenom och formade till mina egna låtar. Sedan arrangerade jag och Gaz låtarna som jag tog till de andra i bandet så att vi kunde repa in dem och få den där bandkänslan i dem. Och därefter gick vi in i studion och spelade in dem. 



Lucifer är framtiden


Skivan som nu är redo att avtäckas heter "Lucifer I". Titeln syftar framåt eftersom Johanna Sadonis inte har för avsikt att låta Lucifer gå samma öde till mötes som The Oath. Och kanske är det därför det finns så många egyptiska symboler både i musiken och på skivans omslag. Döden och återfödelsen är två starka symboler i den fornegyptiska historien. Och Johanna har alltid varit fascinerade av dessa symboler.


– Jag har alltid varit intresserad av det gamla Egypten och dess religionshistoria och det intresset har bara blivit större och större med åren. Det finns stor visdom i det här som handlar om livet och döden som tilltalar mig. Symbolerna och gudarna knyter även an till personer och händelser i mitt eget liv som jag kan använda i min musik och när jag vill uttrycka mig. Som första singeln vi släppte vid årsskiftet som heter "Anubis" efter den egyptiska guden som vägde människors hjärtan mot en fjäder för att se om de var rena. Men Anubis kan även symbolisera människor i min närhet som betytt mycket för mig.



Vad har du för planer för Lucifer när skivan har släppts?


– Skivan heter "Lucifer I" för att på något sätt slå fast att detta är början på någontning och att det inte bara är en engångsgrej. Jag hoppas verkligen att skivan tas emot väl så att vi kan skapa en framtid för bandet genom plattan. Jag är ärligt talat lite nervös för vad folk ska tycka. Alla i bandet är inställda på att ta Lucifer in i framtiden. Och det innebär för den närmaste tiden att vi släpper en video för låten "Izrael" och sen har vi planer på att turnéra, avslutar Johanna Sadonis.