En konstellation som vid ett första påseende kan tyckas vara omaka och inkompatibelt visar sig vara mer eller mindre skapat för varandra. Låtskrivaren, frontfiguren och konstnären Emma Ruth Rundle från Kentucky, USA, har en fot i ett antal band samtidigt som hon avancerar i sin roll som soloartist. Genom sin kombination av nedstämd folkrock och tung post-rock har hon vunnit en allt större publiks gillande.

Thou har å sin sida gjort sig ett namn som ett kompromisslöst doom-, drone-, sludge metal-band från Baton Rouge i Louisiana, USA.
Efter ett tidigare samarbete under Roadburnfestivalen och en USA-turné 2019 föll det sig naturligt med en fortsatt samverkan. Först ut blev ”May our chambers be full”, som släpptes i höstas. Den visar med all önskvärd tydlighet att Emma och Thou kompletterar varandra på ett nästintill magiskt sätt och lyfter dessutom fram det mest tilltalande hos varandra genom den kontrast de båda parterna utgör i sina respektive uttryck.
 

Vissa sångerskor inom traditionell folkmusik har hittat en avknoppning i doom metal och då inte minst efter Chelsea Wolfes förmåga att med bibehållen integritet smälta in i genren. Emma Ruth Rundle landar i ett snarlikt koncept med en egen nyans tack vare Thou och i synnerhet i par med sångaren Bryan Funck. Emmas röst, som i stora drag för tankarna till Dolores O'Riordans (The Cranberries) ytterst speciella och känsliga stämma, passar alldeles utmärkt in i den drömska atmosfär med släpiga, reverb-impregnerade rytmfigurer och expressivt trumkomp som Thou levererar.
 

Det är något som manifestaras inte minst i öppningsspåret ”Killing floor” som ogenerat flirtar med shoegaze samtidigt som en tidvattensvåg av distorsion sköljer över Emmas trevande röst. Duetten mellan Emma och Bryan ter sig ibland lekfull och upprymd i allt sitt allvar och svårmod. På samma sätt som sångparet ”kurtiserar” genom att växelvis ge utrymme för den andra att sätta tonen följer även musiken växlingarna i atmosfären och harmonierna – från aggressiv, expressiv sludge till en hårt sammanhållen doom-folk.
 

EP:n ”The helm of sorrow”, som kommer ut i början av 2021, är i stort sett en fortsättning på ”May our chambers be full”. Det som gör ”The helm of sorrow” till ett mer fulländat album är den konsekvent utvecklade dynamiken och balansen plattans fyra spår bär upp, utan att för den saken skull störa eller ens rucka på strukturen i mixen doom-folk och sludge.
Bryan Funck har ett större spelfält att röra sig på i det han också får med sig ett annat driv med post-metal-stiliserade riff i musiken. Upplägget med en skönhet och ett odjur bakom mikrofonen är ett sedan länge lika beprövat som uttjatat koncept. Bryan/Thou och Emma balanserar det råa och bestialiska med det förföriska och vackra genom att slå an strängar som rör känslor sprungna ur samma källa hos människor generellt.
 

Dessa två album ringar på ett bra sätt in den känslighet och den utsatthet som råder ibland oss på ett ödmjukt men samtidigt naketsätt. Texternasom är skrivna av både Emma och Bryan skyr inte svåra och tunga ämnen. I par med musiken bildar detta en tilltalande harmoni som paradoxalt nog fungerar som stämningshöjare i dessa juletider.
Som av en händelse som ser ut som en tanke avslutas ”The helm of sorrow” med en cover på The Cranberries låt ”Hollywood”. Att Emma Ruth Rundles röst bitvis påminner om Dolores O'Riordans kanske inte är en slump trots allt. Med tanke på titeln och att EP:n kommer ut den 15 januari, samma dag som Dolores hittades död på sitt hotellrum i London 2018, kan man misstänka en stark underton av vördnad för Dolores i och med denna utgåva.

https://thou.bandcamp.com/