Lördag igen och redaktör Larsa Carlsson filosoferar över tidens skeenden. Idag med betoning på vikten av ett slagkraftigt namn.

Två års semester

I maj släpper Lindemann debutplattan ”Skills in pills”. Bandnamnet är taget från sångaren Till Lindemann, till vardags sångare i Rammstein. Till Vardags hade varit ett mer spännande bandnamn då svenske Peter Tägtgren utgör andra halvan av duon och att det som hittills offentliggjorts med Lindemann inte till hör den generella vardagen. Titeln ”Golden shower”, ett fyrtio sekunder långt Youtube-klipp med en Pain-liknande riffigur, ett smaskigt omslag och ett bröllopsfoto av den tysk-svenska bromansen är vad världen har att tillgå för stunden. De potentiella skivköparna längtar redan. Varför händer Lindemann just nu frågar sig en och annan. Därför att killarna i Rammstein i har två års semester från jobbet säger Till. Två år! Ja, jag säger då det, jag valde nog fel yrkesbana trots allt.

 

Kraften i ett producentnamn

Myshögen Ebbot Lundberg (Soundtrack of our lives) som sångare i någon form av ny musikalisk konstellation samarbetar med producentlegendaren, tillika Garbage-medlemmen Butch Vig (Nirvana, Smashing Pumpkins, Foo Fighters m fl). Undertecknad antecknar direkt, så jag inte missar detta utifall hype-tåget tar en annan väg. Herr Vig kan det där med rocksound. En annan som kan rocksound är Michael Beinhorn. Han har den sista megasvulstiga hårdrocksproduktionen på sitt samvete; Korns ”Untouchables” (2002) som enligt olika källor kostade mellan 20 och 60 miljoner kronor att spela in. Nuförtiden tickar taxametern efter andra överenskommelser. Annars måste danska Helhorse ha lyckats skriva över kungaslottet och Ströget på amerikanen. Förvisso var framtiden redan ljus för killarna som bjöd på svettig sydstatsmetall på fjolårets Copenhell. Beinhorns cv som även innehåller Mew, Soundgarden och Red Hot Chili Peppers kommer ta sextetten till nya nivåer enbart genom att besöka studions toalett.