Fluttery Records har under de senaste åren blivit en av mina favoritetiketter, inte enbart för deras stora spektrum av genrer utan framför allt på grund av att mer eller mindre allt de släpper håller en ansenligt hög kvalitet. "Ghosts", ett av de senaste släppen, är alls inget undantag. Secoya, alias George Robinson, bjuder in oss till en drömsk halvtimmas ambient/drone av högsta klass.

Som klassiskt skolad pianist har han måhända en lite annorlunda infallsvinkel i genren är många andra, vilket också hörs tydligen redan i inledande "Hey". Även om det aldrig blir melodiöst eller strukturerat i vardaglig bemärkelse är det inte svårt att uppfatta "Ghosts" som musik, snarare än bara ljud och stämningar. George Robinson själv säger att ungefär nittio procent av musiken på debutalbumet är skapad runt åtta på morgonen, innan han gått upp, vilket på sätt och vis faktiskt hörs.

Titelspåret, eller för den delen "Realise", bär en slags känsla av att vara halvvägs kvar i nattens drömmar medan solen letar sig in igenom persiennerna. Den där känslan man liksom aldrig riktigt vill ta sig ur, ni vet. Långsamt, trevande men ändock motvilligt smyger Secoya sig fram ur natten och lämnar, till skillnad från många andra aktörer i den här ändå rätt breda genren, lyssnaren i någon slags avslappnad känsla av hopp, snarare än de nattsvarta drones man så ofta föredrar att vältra sig i.