Det är sällan man stöter på så helgjutna plattor som det danskarna i Rising här presterat. Med en ep i tidigare i diskografin debuterar bandet med en fullängdare som gör mig väldigt glad. Grundbultarna i musiken består i fläskig stoner/sludge och lägg därtill lite punk som höjer både hastigheten och farten i många spår så kanske bilden klarnar lite. Jag tänker mycket på band som Kylesa och Mastodon för referenspunkter men väl värt att notera så smygs det in renodlad thrash metal i blandningen också. Med andra ord är det lite problematiskt att genrebeteckna Rising. Och det är ärligt talat ganska skönt. Ibland är bra musik bara bra musik.

En sak jag uppskattar väldigt mycket är hur bekväma Rising verkar vara i sin musik. Ibland faller bandet bara tillbaka på en rytm och ett riff och låter det tala för sig själv en stund. Många band hade säkert lockas att utveckla sådana partier men Rising konstaterar bara att riffet finns där och sen går man vidare. Det är coolt.

Det finns många band som spelar på samma planhalva som Rising förutom de nyss nämnda. Men Rising står för en delvis ny attityd tycker jag där man vägrar låta genren låsa fast musiken. Och det är välkommet!

Rise Above Records har haft den goda smaken att återutge brittiska Orange Goblins fem första skivor i remastrat skick i en snygg liten låda. ”Frequencies from planet”, ”Time travelling blues”, ”The big black”, ”Coup de grace” och ”Thieving from the house of god” borde vara obligatoriska i vilken skivsamling som helst. Som återutgivning är det här klockrent. Sober svart box (med en limiterad upplaga där patch medföljer) med de fem skivorna i individuella omslag som är remastrade versioner av originalen och utökade med demoversioner, liveupptagningar och covers kompletterade med nya bilder och utförliga kommentarer från bandet själva om musiken på skivan. Det är det som kallas för onedladdningsbart mervärde. Det är en skön känsla att hålla i den fysiska skivan helt enkelt. Och den här typen av musik kräver nästan någonting att hålla tag i.

För gillar du stoner så är det här rena rama julafton. Mellan åren 1997 och 2004 så gavs dessa plattor ut i ganska rask följd och redan på debuten har man hittat formeln. Bluesbaserad tung rock med inslag av Black Sabbath och mer psykedeliska band som Leaf Hound. Och det finns alldeles för många bra låtar här för att det skulle vara vettigt att lyfta fram detaljer. Men helhetsintrycket man får efter den resa som genomlyssningen innebär är att man blir vimmelkantig och lycklig. Det ömsom svänger, ömsom krossar, ömsom far i väg på långa tripper ut i rymden. Fem skivor med fantastisk musik helt enkelt.